(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
Jag kände wäl aµ så länge jag #annade i Rom, sku\e
jag swäfwa i #ändig lif+fara, men ti\ det pinande minnet
af förgångna synder, som i%e en+ den #ränga#e botgöring
förmåµ aµ utplåna, sä\ade @g den kropp+liga
smärtan från den wißnade armen, oc jag saµe så litet
wärde på min qwalfu\a ti\waro, aµ en ha#ig död ty%te+
mig som en befrielse från en try%ande börda. Jag
blef a\t mera förtrolig med tanken på en wåldsam död,
oc en sådan förefö\ mig ti\ oc med som eµ ärofu\t,
genom min #ränga botgöring förtjänt martyrskap. Jag
såg hur jag gi% ut genom klo#erporten oc hur en mörk
warelse plöt+ligt genomborrade mig med en dolk. Det
samlade+ folk omkring miµ blodiga lik. „Medardu+, den
fromme botgöraren är mördad!“ — så ropade man på
gatorna, oc a\t mer tätnade människoskarorna under
weklagan öfwer den döde. Qwinnorna böjde knä oc torkade
med hwita dukar såret, hwarur blodet wä\de fram.
Då får en af dem syn på korset på min hal+ oc utropar:
„Det war en martyr oc eµ helgon, se, det Herren+ te%
en, som han bär på @n hal+!“ — A\a knäböjde. — Ly%liga
de, som komma åt aµ beröra helgonet+ kropp e\er
klädnad. Snabbt ditföre+ en bår, där blir min kropp
lagd, sedan den bekransat+ med blommor, oc under sång
oc bön bäre+ den af de unga männen ti\ S:t Peter. På
deµa säµ utarbetade min fantasi en målning, som med
lefwande färger fram#ä\de miµ förhärligande på jorden,
oc utan aµ ana e\er tänka på hur den onde anden
på deµa säµ sökte lo%a mig ti\ syndig högfärd, beªöt
jag aµ inti\ miµ fu\#ändiga ti\frisknande #anna i
Rom, fortsäµa miµ förra lefnad+säµ oc antingen dö en
ärofu\ död e\er, af påfwen räddad från mina wedersakare,
upp#iga ti\ kyrkan+ hög#a wärdigheter. Min #arka,
lif+kra}iga natur saµe mig i #ånd aµ uthärda mina
outsägliga plågor oc emot#å inwerkan af den helwetiska
wätska, som utifrån sökte förhärjande intränga o%så i de
271