(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
rat, det #år i%e någon #rid me\an lju+ oc eld. — Eld
är det ord, som upplyser syndarne!“ Det förefö\ som om
rosen talat deûa ord, men rosen war en huld qwinna. —
I hwit klädnad oc med rosor in]ätade i det mörka håret
närmade hon @g mig. „Aurelia“, utropade jag oc waknade
ur min dröm; en underbar rosendo} uppfy\de $ellen,
oc jag må#e wäl hå\a det för en wi\a af miµ upprörda
@nne aµ jag tydligt ty%te mig skåda Aurelia+ ge-
#alt, hur hon såg på mig med a\warliga bli%ar oc sedan
synte+ do}a bort i morgonsolen+ #rålar, som fö\o
in i $e\en.
Nu för#od jag djäfwulen+ fre#else oc min egen swaghet.
Jag ilade ned oc bad innerligt wid den heliga Rosalia+
altare. — Intet gißlande, ingen bot i klo#erlig
mening, men då middag+solen lodräµ sände ned @na
#rålar, war jag redan ]era mil borta från Rom. I%e
bloµ Cyri\u+' maning, utan en inre oemot#åndlig
längtan dref mig hemåt på samma wäg, som jag wandrat
ti\ Rom. Mot min egen wilja hade jag, då jag
wi\e ]y undan min plikt, tagit raka#e wägen ti\ det
mig af prior Leonard be#ämda målet.
Jag undwek aµ besöka fur#en+ residen+, ej emedan jag
fruktade aµ bli igenkänd oc fa\a i kriminaldom#olen+
händer, men hur kunde jag utan hjärtªitande minnen ånyo
beträda den plat+, där jag i syndig förwändhet under#åµ
mig aµ trakta e}er en jordisk ly%a, som jag, den
åt Gud inwigde, hade afsagt mig, — a%, där jag, främmande
för den rena, ewiga oc andliga kärleken, tagit ögonbli%et+
ti\fred+#ä\else af eµ jordiskt begär för en
lifwet+ hög#a lju+punkt, där det @nnliga oc öfwersinnliga
sammansmälter i en låga; där a\ lifwet+ fu\het,
närd af @n egen yppiga rikedom, ty%+ mig som den
makt, som kra}igt må#e uppresa @g mot en #räfwan
mot det himmelska, som jag enda# kunde ka\a en onaturlig
själ{örnekelse. — Men än widare! — Inner# in-
274