(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
ansikte i komiskt jämmerliga we%, „hur sku\e jag kommit
hit, ärewördige herre, annat än ka#ad — ªungad hit af
det oblida öde, som förföljer a\a genier! På grund af eµ
mord, blef jag nödsakad aµ ]y … “ „För eµ mord?“ afbröt
jag honom hä}igt. „Ja, på grund af eµ mord“,
fortfor han, „i wredesmod har jag dödat wän#ra polisongen
oc ti\fogat den högra farliga sår på det yng#a
kommerserådet i #aden.“ — „Jag ber er“, afbröt jag honom
ånyo, „aµ ªuta upp med aµ prata tok, war förnuftig
oc beräµa i sammanhang e\er lämna mig!“ — „Åh,
käre broder Medardu+“, tog han plöt+ligt a\warsamt
wid, „du wi\ ski%a bort mig, nu då du blifwit frisk oc
du må#e do% tåla min närhet, när du låg sjuk, oc jag
war din rum+kamrat oc sof i den där sängen.“ —
„Hwad betyder det“, ropade jag be#ört, „hur har ni kommit
på namnet Medardu+?“ — „War god oc se på wän-
#ra ]iken af er kåpa“, sade han leende. Jag gjorde så oc
blef #el af skrä% oc häpnad, ty jag fann aµ namnet
Medardu+ war insydt, oc wid närmare undersökning
kunde jag på oswikliga kännete%en märka aµ jag utan
a\t twifwel nu bar samma kåpa, som då jag på ]ykten
från baron von F:+ ªoµ gömt undan i det ihåliga trädet.
Scönfeld iakµog min inre rörelse oc log besynnerligt;
med pek[ngret på näsan oc ly}ande @g på tåspetsarne,
såg han mig in i ögonen. Jag förblef ordlö+, då
widtog han ty# oc betänksamt: „Er+ högwördighet är
synbart undrande öfwer den sköna klädnad, ni fåµ på er,
oc den ty%e+ underbart an#å oc paûa er, wida bäµre
än den där nötbruna ko#ymen med de snobbiga, öfwerspunna
knapparne, som min a\warsamme oc förnu}ige
Damon gjorde åt er … Jag … jag … den mißkände, i
land+]ykt jagade Pietro Bel$ampo war det, som tä%te
er nakenhet med denna klädnad. Broder Medardu+! Ni
war inte i särdele+ prydligt ti\#ånd, ty som öfwerro%,
spän+, engelsk fra% bar ni helt enkelt ert eget skinn, oc
216