(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
män, som ledsagade+ af barmhärtiga bröder. En gång,
ju# då jag #od i begrepp aµ återwända ti\ huset, möµe
jag en lång, mager man i lergul mantel, som ledde+ wid
armarne af twenne andliga oc wid hwarje #eg gjorde
eµ löjligt hopp oc gä\t hwißlade ti\. Jag #annade förwånad,
men den andlige, som åtföljde mig, drog mig ha-
#igt med @g oc sade: „Kom, kom, käre broder Medardu+,
det här är ingenting för er!“ — „För Gud+ sku\“,
utropade jag, „hur wet ni miµ namn?“ Den hä}ighet,
hwarmed jag fram#öµe deûa ord, ty%te+ oroa min ledsagare.
„Å“, sade han, „hwarför sku\e jag i%e weta ert
namn? Mannen, som förde hit er, nämnde det ju uµry%
ligen, oc ni är intagen i huset+ matrikel som »Medardu+,
broder i kapu$inerklo#ret i B«.“ En i+ka\ ry+ning
genomfor mina lemmar. Den obekante, som fört mig ti\
sjukhuset, hwem han än månde wara, må#e han wara
inwigd i min förskrä%liga hemlighet; han kunde do% i%e
wilja mig något ondt, han hade wänligt dragit försorg
om mig, oc jag war ju fri.
Jag låg framåtlutad i det öppna fön#ret oc inandade+
den warma, härliga lu}en, som #römmade genom
märg oc ådror, tändande inom mig eµ nyµ lif, när jag
såg en liten torr [gur, med en spetsig haµ på hufwudet
oc klädd i en gammal urblekt öfwerro%, mera hoppa oc
trippa än gå hufwudgången fram mot huset. Den li\e
mannen förekom mig bekant, likwäl kunde jag ej tydligt
nog se han+ anlet+drag, oc han förswann bland träden,
innan jag hann bli enig med mig själf om hwem det
kunde wara. Det dröjde i%e länge, förr än det kna%ade
på min dörr, jag öppnade, oc samma [gur, som jag seµ
i trädgården, trädde in. „Scönfeld“, ropade jag, fu\ af
förwåning, „Scönfeld, för himmelen+ sku\, hur kommer
ni hit?“ — Det war werkligen den narraktige frisören
från handel+#aden, som en gång räddat mig ur en så
#or fara. „A% — a%, a%“, su%ade han, i det han lade @µ
215