(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
„Tro mig, herr abbee aµ den, som i den förwirrade leken
af lifwet+ wågor war en duktig @mmare, ska\ det aldrig
faµa+ kra} aµ dyka upp oc modigt ly}a @µ hufwud ur
dera+ dunkla ]öden.“ Abbeen betraktade mig med blixtrande
ögon. „Åhå“, sade han, „så bra ni [nner oc utför
en bild. Jag tror mig känna er ti\rä%ligt oc beundrar
er af hela min själ.“
„Jag för#år ej hur en faµig botgörare ti\ munk kan
wä%a er beundran!“
„Utmärkt, er+ högwördighet! — Ni fa\er ti\baka i er
ro\! — Ni är påfwen+ gun#ling?“
„Det har behagat Herren+ helige #åthå\are aµ bewärdiga
mig med en bli%. Jag har ägnat honom min
wördnad, som det höfwe+ inför en wärdighet, som en ewig
makt förlänar.“
„Nå, du wärdige vasa\ wid den trefaldigt krönte+
tron, du ska\ tappert utföra det, som ti\hör diµ ämbete.
Men tro mig, Herren+ nuwarande #åthå\are är en
dygdeklenod i jämförelse med Alexander den sjäµe, oc då
har du kanske räknat mi#e. Spela bara din ro\ widare,
snart är den utspelad, då den börjat så muntert. Farwäl,
my%et ärade herre!“
Med eµ gä\t hånskraµ skyndade abbeen därifrån, oc
jag blef #ående som för#enad. När jag jämförde han+ @-
#a yµrande med mina egna iakµagelser öfwer påfwen,
må#e det bli mig klart aµ han ingalunda war den e}er
#riden med djuret krönte segrare, för hwilken jag anseµ
honom, oc likalede+ må#e jag ti\ min förskrä%else känna
mig öfwertygad om aµ åtmin#one prä#erna ty%te+
min bot wara en hy%lare+ #räfwan aµ på det ena e\er
andra säµet swinga @g upp.
Sårad i min själ+ inner#a, återwände jag ti\ miµ
klo#er oc bad innerligt i den tomma kyrkan. Då fö\
som fjä\ från mina ögon, oc jag för#od aµ jag fre#at+
af den mörka makt, som ånyo sökte lägga ut snaror för
263