(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
wißte med säkerhet aµ det war du, som i residenset spelade
den polske adel+mannen+ ro\ oc ämnade äkta baroneûan
Aurelia. Jag har tämligen noga kunnat följa den
wäg, du ªog in på, en besynnerlig människa — han kallade
@g hårkon#nären Bel$ampo — som du nu sena#
trä{ade i Rom, gaf mig underräµelser; jag war öfwertygad
om aµ du skändligt mördat Hermogene+ oc Eufemia,
oc de#o grä+ligare synte+ det mig wara aµ du
wi\e snärja Aurelia i djäfwulen+ garn. Jag sku\e ha
kunnat bereda din undergång, men widt a]ägsen ifrån
aµ mena mig wara utkorad ti\ hämnare, öfwerlämnade
jag dig oc diµ öde åt himmelen+ ewiga makt. Du uppehö\+
underbarligen, oc redan deµa öfwertygar mig aµ
din timliga undergång ännu ej war beªutat. Hör, på
grund af hwilken särskild om#ändighet jag sedan må#e
tro aµ det i själfwa werket war grefwe Viktorin, som i
egenskap af kapu$iner wisade @g på baron von F:+ ªoµ!
Det är ej så länge sedan broder Seba#ian, portwakten,
wä%te+ af eµ jämmer oc #önande, som liknade su%arna
af en döende. Det war redan i dagningen, han #od upp,
öppnade klo#erporten oc fann täµ inwid en människa,
som låg där hal} för#elnad af köld oc med möda [%
fram orden aµ han wore Medardu+, den ur wårt klo#er
]yktige munken. Helt förskrä%t, mälde Seba#ian för
mig hwad som förefa\it; jag gi% ned ti\ bröderna, oc
wi förde den wanmäktige mannen in i refektoriet. Oaktadt
mannen+ ända ti\ hemskhet wan#ä\da anlete, trodde
wi oß likwäl igenkänna dina drag, oc ]era menade
aµ enda# den förändrade dräkten gjorde den oß wälbekante
Medardu+ @g så olik. Han hade tonsur oc skägg,
men en wärld+lig ko#ym, hwar+ ursprungliga @rlighet
man kunde uppdaga, fa# den nu war ªiten oc sönderrifwen.
Han hade @den#rumpor, på en af skorna eµ gy\ene
spänne, en hwit atla+wä# … “
287