(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
men innan hon hunnit resa upp, låg jag på knä bredwid
henne oc hö\ henne hårdt omfamnad. „Leonard, min
älskade“, hwiskade hon ty#. Inom mig jä#e oc kokade
det af rasande begär, af wild oc syndig å#undan. Kra}lö+
låg hon i mina armar, henne+ hopknutna hår hade
lö# @g oc fö\ nu i yppiga lo%ar ned öfwer mina skuldror,
henne+ unga barm wä\de fram, hon qwed dämpadt
— jag kände i%e längre igen mig själf! Jag ly}e upp
henne, hon återwann @n kra}, en sä\sam glöd brann i
henne+ ögon, oc eldigare än någonsin beswarade hon
mina rasande kyûar. Då hörde+ eµ brusande bakom oß
som af #arka, mäktiga wing+lag, eµ skärande ljud, likt
ånge#skriet af en, som blifwit trä{ad ti\ död+, skar gä\t
genom rummet. „Hermogene+“, skrek Aurelia oc sjönk
afswimmad ur miµ famntag. Gripen af wild fasa, ilade
jag därifrån! — I för#ugan möµe jag fur#innan, som
återkom från en promenad. Hon betraktade mig a\warligt
oc #olt, i det hon sade: „Det ty%e+ mig werkligen
my%et egendomligt aµ trä{a er här, herr Leonard!“
Kufwande min förwirring, swarade jag i en ton, som
war för be#ämd för aµ wara paûande, aµ man o}a förgäfwe+
hade aµ kämpa mot #arka in]ytelser, oc aµ o}a
hwad som synte+ oski%ligt kunde wara me# paûande!
När jag i mörka naµen skyndade ti\baka ti\ residen+-
#aden, ty%te jag aµ någon sprang e}er mig oc aµ en
rö# hwiskade: „A … a\ … a\tid är ja … jag ho+ di …
dig lil-li\e … bro-o-der Medardu+!“ Då jag wände mig
om, kunde jag wäl märka aµ det enda# war min dubbelgångare+
fantom, som spökade i min fantasi, men jag
kunde i%e ªita mig lö+ från den ry+liga bilden, ja det
ty%te+ mig ªutligen, som om jag må#e tala med honom
oc beräµa aµ jag låtit skrämma mig af den galne Hermogene+;
den heliga Rosalia sku\e snart bli min, ty för
det sy}et hade jag blifwit munk oc fåµ min prä#wigning.
Då skraµade oc #önade min dubbelgångare, som
184