Untitled - Septentrionalia

INLEDNING v
Fasthåller man detta, så skall man finna, att
övriga uppgifter te sig ofantligt enkla och på det
naturligaste sätt förklara varandra. Att just altinget
framkallade ett behov aven bestämd årsberäkning.
är uppenbart. Till detta kunde ju kallelse genom
budkavle icke komma i fråga; nlan måste ordna sig
så, att denna blev överflödig. Följde man då veckoåret,
så borde på ett par årtionden högst kännbara
olägenheter ha uppkommit, alldeles som ARE berättar.
F.eJet uppgick till 1,25 dagar per år. Redan på de
omkring 30 år som altinget bestått före 965 skulle
detta göra c. 40 dagar, nära 6 veckor. En lag, som
velat förlägga altinget till mitten av Juni (sommarsol.
ståndet), skulle således i tillämpningen redan under
denna korta tid kommit i motsägelse med sig själv
och fått det förlagt till början av maj. Under Islands
klimatiska förhållanden var detta en ytterligt kännbar
olägenhet, som väl kunde föranleda, att en ändring
måste anses nödig, och vi må icke undra på att man
ansåg den, som löst problemet, ha fått rent aven
uppenbarelse.
Om vi sålunda anse det höjt över varje tvivel,
att ARE i huvudsak berättar sant om den isländska
kalenderreformen - den låg ju icke så orimligt långt
tillbaka för den man, vars sagesmän upplevat kristendomens
införande år 1000 -, så står å andra sidan
fast, att han i avseende på reformens slutliga resultat
ger uppgifter, som icke stämma med vad vi i här
meddelade källor erfara om förhållandena under historisk
tid ', Vår här efter AM 249 Inleddelade
päsktabell. s. 69 f., som utgör det äldsta bevarade
vittnesbördet 001 den i historisk tid rådande ordningen,
har visserligen veckointerkalationer, men de komrna
icke vart sjunde är, som Torsten Surts reform hade
velat, de komrna med mellantider av växlande fem
1 Detta framhålles kraftigt och befogat av BILFINGER.