Untitled - Septentrionalia

CXXVIII INLEDNING
skapsmån. som önskade att uttrycka sig otvetydigt,
så finna vi, att många förutsättningar voro för handen
för uppstållandet av annaler i· påsktabellens
form, förutsättningar, som man a priori icke skulle
väntat att finna på Island under 1100-talet.
Redan STORM har påpekat det nära sambandet
mellan talbyrdingen och annalerna. Emellertid har
tydligen STORM icke sett någon talbyrding i original,
och ett par icke alldeles oväsentliga omständigheter
ha därför undgått honom. Han tror t. ex., att skrivaren
av Annales vetustissimi, SOIU återfinnas i samrna
handskrift som vår Cod. C, ehuru kanske med annan
hand, icke skulle ha rätt förstått talbyrdingssystemet,
vilket skulle ha yttrat sig däri, att han icke medtagit
alla påskbokstäver. Detta är emellertid ett misstag.
Skrivaren upptager regelbundet måncykelskiftena och
ibland några påskbokstäver omedelbart efter dessa.
Faktiskt kunde detta vara nog, då läsaren med versen
Sicca viris apta (Rim III, § 37) mycket lätt kunde
finna sig tillrätta. 1 Men överensstämmelsen mellan
talhyrdingar och, annaler går längre i detalj, än
STORM påpekat. Den sträcker sig ända till det
skenbart godtyckliga valet mellan versal och "liten
bokstav". Man får därvid bortse från B och G,
l Åven i en annan sak, kanske något viktigare, har
STORM lämnat en vilseledande uppgift om Annales vetustissirni..
Ett exempel skall visa detta. År 280 bar söndagsbokstaven
e, därefter följande år bar dc, det är sålunda
skottår. Därpå följer ett år med söndagsbokstaven
b, där det står Tacitus rikti. I registret uppger nu STORM,
att Annales vetustissimi förlägga Taciti tronbestigning till
år 282 mot de övriga, som ha år 281. Men detta är vilseledande.
Med skottåret dc avses just det år, som vi kalla
!80; det är siffrorna, som placerats felaktigt; rörande året
vill förf till Annales vetustissimi säga alldeles detsamma
som övriga annalister. Från och med år 600 bar rättelse
skett, så att detta och följande skottår få .stä vid skottåren
i söndagsbokstäverna.