Untitled - Septentrionalia

INLEDNING LXXXIX
en yngre handskrift företer en från interpolationer re ...
nare text än även en betydligt äldre, behöver ju
icke väcka förvåning; det är vanligt nog. Värre är,
att L i flere av de fall, som av E. M. behandlats,.
har stöd i övriga handskrifter, vilka icke på något
sätt kunna anses härstamma från L, t. ex. ibland
både A, R och S. Det är också tydligt, att E. M..
går något godtyckligt till väga i sitt bedömande av
texten. Åtskilliga av de stycken, som finnas i L,.
men saknas i Lind., kunna förefalla oss tämligen
onödiga, vara haljnyt tala, parfleysu tala, för att tala
med skrivaren i A. Men detta hindrar icke, att de
kunna stå i allra intimaste sammanhang med den
grundåskådning, som ligger till grund för urtexten
i Rim 1. Jag skall blott taga ett enda exempel, Lind.
säger (46, n. 1) om Jesu ålder vid korsfästelsen, att han
var 33 år och så mycket av det 34., som det är från
jul till påsk. Så kan omöjligt den ursprunglige författaren
ha yttrat sig. Det framgår icke blott av
detta ställe utan av mycket annat, att han ansåg sig
veta, vilket år. datum och till och med klockslag
Jesus dog. Att han då skuIJe ha angivit hans ålder
så obestämt, som här skett (påsken varierar ju inom
en tid av 35 dagar), är absolut otänkbart. Däremot
kan uttrycket passa rätt väl för en avskrivare, resp..
omarbetare, som anser, att förlägget har en oriktiguppgift,
men saknar förutsättningar att själv bilda
sig en positiv uppfattning. På liknande sätt förhållerdet
sig med de övriga punkter, där Lind. skiljer sig
från de övriga. Det är klart, att deri har rätt mot
L i avseende på ordningsföljden i det hela, och att.
stycket från ARE i L är interpolerat. I övrigt är det.
Lind., som är förkortad, icke L t som är interpolerad..
Skrivaren i Lind. har sålunda, kan man i kort...
het säga, gått tillväga på samrna sätt SOOl skrivaren
i förlägget till S (Svperg.), Huru nära hans förlägg
varit besläktat med övriga- handskrifter, kan med det