Untitled - Septentrionalia
Untitled - Septentrionalia
Untitled - Septentrionalia
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
xc INLEDNING<br />
föreliggande materialet icke avgöras. Dess avvikelser<br />
från huvudhandskrifterna gälla t. ex. regeln för kvatemberdagarna,<br />
s. 23, en del av de händelser i gamla<br />
testamentet, som av olika tiders kronologer förlagts<br />
till olika tider o. d.<br />
R och S. Med R betecknas här eod. AM<br />
727 4:0, skriven år 1594, av Jon Guåmundsson<br />
heröi. Med S åter eod. AM 731 4:0, skriven under<br />
1600-talets första hälft av Björn på Skardså. Båda<br />
handskrifterna äro således pappershandskrifter från<br />
nyare tid. Men de äro. båda av' kända avskrivare,<br />
vilkas historiska intressen låta oss förmoda, att hår<br />
icke gjorts några avsiktliga avvikelser från moderhandskrifterna,<br />
vilka vi för korthetens skull vilja benämna<br />
R perg och S perg. Ur innehållssynpunkt<br />
förete R och S ävenledes en likhet däri, att de ha<br />
gemensamt den här s. 3 tryckta inledningen, SODl<br />
saknas i alla övriga handskrifter. Man vore därför<br />
a priori benägen att anse R och S såsom avläggare<br />
.aven gemensam redaktion, sålunda sins ernellan når..<br />
mare släkt än någon av dem vore med någon annan<br />
·av huvudhandskrifterna.<br />
Vid närmare granskning ter sig saken emellertid<br />
icke så litet mer invecklad. Det har påpekats av<br />
LARSSON) att A och S ofta visat sig ha .riktiga läsarter,<br />
då både R och L haft genlensamma fel. Naturligtvis<br />
inbjuder en sådan iakttagelse till den förmodan,<br />
att A och S skulle representera en gemen<br />
-sam redaktion, medan R och L tillhörde en annan.<br />
Så lockande detta kunde förefalla, förbjudes det<br />
dock aven närmare granskning av de resp. handskrifternas<br />
läsarter. Vår upplaga har, såsom redan<br />
ovan påpekats, i ett stort antal fall fått införa läsarter,<br />
som varit genlensamma för L, R, S och stundom<br />
någon av de fragmentariska handskrifterna, medan A<br />
haft en annan, i de flesta fall icke i och för sig orimlig<br />
läsart. Det antydda förhållandet, att L, R, S och