Untitled - Septentrionalia

INLEDNING CXLI
Med z möta vanligen (de säkerligen verkligen talspråksmässiga)
lånorden Franz, franzeis (Bps, I, ;233,
Is1. ann, 10, 13, 49, 105, 171, olika redaktioner)"
Om man hade kunnat antaga, att namnet Fispena
härstammade från Amphisbaina, så hade en talspråks..
tradition med en viss sannolikhet låtit sig antaga.
Jfr' en sådan apokope som padreimr för hippodrom.
Då emellertid en sådan etymologi icke har stöd i
fakta på det grekiska språkområdet, där materialet
tvärt om tvingar oss att laborera med felskrivna for ..
mer av namnet Pyroenta, Pyroin, så hänvisas vi åter
till skrifttraditionen. Märklig är ernellertiddiftongens
behandling j Eeno» (L), Medeltidslatinet hade ju tidigt
sammanslagit re och e, så att det senare skrevs, där
det torra varit etymologiskt berättigat.
Att y och i visa sig ha sammanfallit, ger ingen
ledning. Det stämmer med allmänna. skrivseder i
medeltidslatin, liksom med ljudutvecklingen i grekiska,
engelska och franska.
Våra texter överspänna ett avsevärt tidsskede.
Från en tidig del av de latinska Iåneordens invandring
i det kyrkliga språket nå vi fram till
den tid, då den (låg)tyska invasionen börjar på
all var. 1 Det är orden akta, aktan, som peka åt detta
håll. De finnas båda i det stycke, som vi hämtat
från G, och som skrivits omväxlande av norsk och
isländsk hand. De förekomma dock båda på ett parti
av den isländska handen. Att emellertid de två nära
samhörande orden skulle varit i någon mera nämnvärd
grad brukade på Island, förefaller osannolikt.
1 FRANK FISCHER gör gällande, att redan från gammal
tid de lågtyska orden äro i flertal. Påståendet är svårt att
förena med kända historiska fakta, och bevisningen är i
flere enskilda fall mindre övertygande, bl. a, därför, att förf.
icke skiljt på isländska och fornnorska. Att han icke fick .
tillfälle studera det svenska materialet och FREDRIK TAMMS
bearbetning, har också varit en förlust.