Untitled - Septentrionalia

'CXLII INLEDNING
De torde få räknas till de indicier, som tyda på, att
en del av våra texter tillkommit i Norge, se därom
s. LV ovan.
En särskild utredning måste ägnas åt den astronomiska
terminologi, som -möter i de nu utgivna texterna.
I huvudsak äro ju vi västerlänningar härvid
hänvisade till lån, dels från de klassiska folken (som
fl sin sida hämtat sina termer väsentligen från österländska
folk), dels från araberna. Vi finna också en
mycket stor mängd direkt lånade namn, t. ex. på
.stjärnbilderna i zodiaken flerstädes, på en massa andra
stjärnbilder s. 249 tf. l Vid sidan av dessa rent
materiella lån spela översättningslånen en jämförelsevis
underordnad roll. Vi finna översatta stjärnbildsnamn
vid sidan av de på originalspråket bibehållna,
t. ex. s. 249 if. Vidare erinras om' Hundstiarna och
Kyndilbere, s. 72. I text stå de flesta isl. namnen närmast
som en kommentar, och det framgår av handskrifternas
olika läsarter, at senare skrivare varit väl så förtrogna
med de rent främmande namnen som med de
översatta. I en del fall kan man tryggt antaga översättningslån,
ehuru tillfälligtvis de direkta originalen
icke kunnat uppvisas. Sådana fall äro de astrolo..
giska planetnamnen s. 60 tr.; jag har i SNF påpekat
de astrologiska föreställningar, som givit upphov till
namnen, och jag kan då icke tvivla, att direkta förebilder
funnits till själva. glosorna, låt vara, att jag
icke kunnat uppvisa dessa.
En rätt egendomlig avart av vad vi här tala OD1,
utgöres av de namn, som knutit sig icke till bestäm-
l Några lapska och finska namn ha intresse, då de
utgöra exempel på namngivning, som spontant framgått
ur en folklig observation av vår nordiska stjärnhimmel.
Se TURI·DEMANT, Muittalus Samid birra 259 f; Fennia
X, 1. Om namnens mytologiska innebörd se OLRIK,
Danske Studier, 1913, s. 231 tf, samt jfr Ex.kurs I nedan.