Untitled - Septentrionalia

INtEDNJNG CXXI
inträdde enligt den beräkning, som följts i bl. a..
Rim I, ny måncykel. Men onekligen förefaller en
dylik uppgift något överflödig, om vi se saken med
vår tids glasögon. Nu är det emellertid så, att den
ter sig alldeles annorlunda, ODl vi sätta os in i förhållandena
på ARES tid. Att de isl. annalisterna använde
påsktabellen som hjälpmedel för sin kronologi,
är ju välbekant. Att så skett även på ARES tid, är
icke så' lätt att bevisa, men det är mycket troligt.
PåsktabelJen var en så god hjälpreda. Redan en addition
eller subtraktion av ett större antal år erbjöd
ju en del svårighet, då man icke kände de arabiska
siffrorna, Då var det vida lättare att i påsktabellen
räkna från år till år. Nu voro väl denna tid alla
påsktabeller uppställda med särdeles väl utmärkta
måncykelskiften. Antaga vi, att ARE hade för sig
BEDAS påsktabell. så utmärktes där aidamotet genom
en tom rad efter föregående 19 rader. Hade han
åter för sig en tabula Gerlandi, sä utmärktes det ­
alldeles som senare i de specifikt isländska talhyrdingarna
- medelst (röd) versal. Erinran om aldamotet
kunde vara en god kontrollanvisning för läsaren
och torde vara att så förstå: On1 nu min läsare
räknat rätt i sin påsktabell. så skall vid det år, till
vilket vi kommit, vara måncykelskifte.
En annan egendomlig omständighet är, att ARE,
som ju dock hade sitt huvudintresse inom det kronologiska,
visar en tydlig obenägenhet för årtalet,
vilket för oss ter sig som kronologiens viktigaste
hjälpmedel. Lika märklig förefaller hans metod att.
räkna åren i Nordens historia från en engelsk konungs
dödsår. Bådadera förklara sig emellertid med
största lätthet, om vi draga' oss till minnes, att isländaren
icke blott var sagoberättare, och att ARE.
icke blott grundade sin forskning enligt den nordiska
processens principer på vittnesförhör med gamla personer
(de från olika landskapslagar och besläktade