Untitled - Septentrionalia

eLII
INLEDNING
Kassiopeja, Persevs och Auriga) bilda en lapsk
stjärnbild,' sarua, älgen, som förföljes av både
Areturus och "Gubbens (den förnåmlige mannens)
söner" Orion. Ojämförligt viktigast för min uppgift
är namnet [okke.mcerka på vintergatan. Namnet
är i senare ledet ett uppenbart nordiskt lånord,
och det hela döljer, som det vill synas,
en gammal årsberäkning. Vid tiden för det gamla
nordiska vinterhalvårets början står vintergatan
vid midnatt som ett valv mellan östra och västra
horisonten. På c. 55° n. hr, delar den därjämte
himmelen i två lika delar. Ett ganska vackert
",årsmärke", som kunde ge et.t nyår, från vilket
man sedan till nästa nyår kunde räkna månmånader.
Jag återger här en framställning aven Lappmarkspräst
från 1700·talet. Den förvaras i Kungl.
Vetenskapsakademiens arkiv ("Kapsel 20, förut 33").
Den har varit tryckt i "Lärda tidningar" t 750,
där det vitsordas; att Alstadius varit kyrkoherde
i Lappland i 30 år. Underskriften tillhör ka.nske
någon sterbhusdelägare, som överlämnat anteckningen,
vilken härrör från Per Alstadius, kyrkoherde i
Jockmock 1710-1740.
ASTROPHYSIA LAPPONICA.
Astrophysia Lapponiea kallar man här ett Architectoniskt
begrepp som lappländarna fordom haft. om de himmelska
kråpparnas naturliga kraft och wärckan här nedre
på jordene, hämtad! af gamla mäns berättelser samt egen
ärfarenhet, Lapparna hafwa ifrån hedenhös fördolt sina
dygn i nätter och dagar: hegynnandes ifrån klåekan tålf om
natten således, at ifrån klåekan tålf eller midnatten til
klåekan tre, kallades eftermidnat, ifrån kläekan tre til
klåekan sex ottemähl, ifrån kl: sex til kläck: nijo mårgon,
ifrån kl: nijo til kl: tälf förmiddag, ifrån kl: tälf til kl: tre
eftermiddag, ifrån kl: tre tiI kläck: sex afton, ifrån kl: sex