Untitled - Septentrionalia

CXXIV INLEDNING
måste anses opålitliga. Men somliga av dem ha
största vikt, jag erinrar om, att Ingvarsstenarna daterats
efter annalerna (1041).
För att finna en utgångspunkt, som kunde. hjälpa
oss att kritiskt värdesätta annalernas uppgifter ur
Nordens äldre historia, har jag i tvenne skrifter företagit
en granskning av det astronomiska stoffet i annalerna,
särskilt solförmörkelserna, vilka ur denna
synpunkt äro användbarast. Då de arbeten, där denna
granskning skett,' icke torde vara alla läsare lätt
tillgängliga, skall jag rekapitulera min undersöknings
viktigaste resultat. Min metod gav mig först en
fast punkt. Vid d. 30 mars 1131 finnes antecknad
en solförmörkelse. En sådan bar ock enligt astronomiska
beräkningar gått fram över västra Island
denna dag. Den var total (eller åtminstone ytterst
nära total) på Islands västkust' Den förefinnes icke
nu i någon annal från England eller kontinenten, och
- vad mer är - den har där haft så ringa synlighetsgrad,
att vi icke heller behöva räkna med, att
den skulle varit antecknad i någon nu förlorad annalredaktion.
Denna förmörkelse Olåste sålunda ha antecknats
omedelbart just på Island. Detta är den
fasta punkten.
Under återstoden av 1100-talet visa sig de isl.
annalerna fullt självständiga i sin behandling av solförmörkelserna.
Den på kontinenten starkt framträdande
förmörkelsen av 1133, som GINZEL funnit antecknad
i 78 olika kontinentala och engelska annaler, förtiges
på Island, emedan den där varit föga framträdande,
medan senare förmörkelser, som på sagoön
varit mer framträdande, undantagslöst finnas antecknade,
även t. ex. 1194 års förmörkelse, som icke rimligen
kan ha varit iakttagen i det centrala Europa.
1 Studier i nordisk filologi III, 4, (1911), Xenia Lideniana,
s. 16 if (1912).