Untitled - Septentrionalia

INLEDNING CLXIX
pingslagen och Borgarpirigs Kristenret, ge åtminstone
om de främsta helgdagarne, dem, som är fasta ok
jorhrelgh fore, för att tala med svenska lagar, en del
uppgifter, vilka vi vid behov hava använt till komplettering
och kontroll. Som källa för den senaste medeltiden
ha vi använt Breviarium Nidarosiense, Paris
1519, förkortat n-.
Den metod, vi sålunda använt, är naturligtvis icke
utan sina olägenheter. En och annan gång torde vårt
material förete en eller annan lucka, men i det hela
torde allt väsentligt ha kornmit med, och då ger metoden
ett sovrat material, det bjuder för begagnaren
den tryggheten, att de upptagna dagarna verkligen
varit firade och icke blott på avskrivatvågen kornmit
med. I anmärkningskolumnen upptaga vi ett litet
antal helgondagar, som utan att vara lpghelgir synas
ha spelat en större roll på Island.
Man kan för Islands vidkommande tala om väsentligen
tre dateringsmetoder. Det egentligen nationella
synes vara att räkna efter årstider och sedan från
dessas början eller slut i veckor. Detta är regel
i Jagarna, och förekolnmer även i sagorna. Svårighet
gör t. ex. dateringen av slaget vid Svolder, då
man icke lätt kan bestämma, när sommaren började
år 1000. På vilka dagar årstider och isl, månader
ingå, framgår av tab. III. Föga använd är, den romerska
dateringen, vilken räknade baklänges från tre
huvudpunkter, .Kalende, None, Idus, varvid alltid utgångsdagen
medräknades. Då man möter detta daterings.
sätt hos Snorre, kan man taga för tämligen givet, att
källan varit ett kalendarium med obiturialnotiser; i
yngre skrifter är det något vanligare, t. ex. i Håkonar
saga Håkonarsonar, vilken ju väsentligen bygger på
urkunder (diplom o. d.), Långt vanligare än dateringen
efter romersk kalender är dateringen efter helgonlängden,
detta f. ö. ingalunda blott på Island utan i det medeltida
Europa i allmänhet. Därvid" användas ofta helgon-