Untitled - Septentrionalia

XXVI INLEDNING
solradien (resp. soldiamterrn, hvela) är hos OnDE våsentligen
riktigt uppskattad. MACROBIUS och medeltiden
räknade soldiametern till ljJlfj av himmelcirkeln,
alltså 10 40'. I verkligheten är den ungefär 32', och
med detta värde stämmer OnDEs observation förträffligt,
felet blir blott någon sekund. Att någon okänd
kontinental författare kunnat komma på samma ide,
kan icke sägas vara otänkbart, men det är knappast
troligt. Därtill kommer, att en sådan observation
nog ter sig mer lockande för den, som får börja
med en middagssol vid horisonten, än för den, som
året runt har solen högre upp. ODDE har sökt en
enkel formel för det till dagjämningen tilltagande,
sedan avtagande värdet i den dagliga variationen;
han har sökt reda sig med den aritmetiska serien,
men denna formel har icke varit tillräckligt noggrann.
Värdena äro enligt E. BRIEM 1 i medeltal för
stora i periodens mitt och för små vid dess början
och slut. Slutsumrnan stämmer förträffligt.
Den tredje observationen gäller dagarnas längd
under olika delar av året. Här finnes verkligen en
parallell observation, i Konungsskuggsjå (s. 22 ed.
Brenner, s. 16 ed. Keyser m. fl.), Denna är i ett par
avseenden överlägsen. Den anger bestämd lokal, och
den skiljer tydligt på två olika saker: förefintligheten
a v en skymning, tillräckligt stark att uppfattas som
dag, och å andra sidan dag i den meningen, att solen
är över horisonten. Ehuru de båda observationerna
hänföra sig till olika polhöjd, så förete de
med avseende på den oavbrutna sommardagen en
rätt påfallande likhet. Denna är dock säkert tillfållig
och beroende på att de olika observatörerna på
olika sätt uppfattat minimigränsen för den synliga
skymningen. Vad beträffar ODDE, så har E. BRIEM
a. st. kontrollräknat hans uppgifter under antagande,
1 Hos B. ?rI. OLSEN i Afmeelisrit til Dr. Kr. Kälunds 1904, s.D.