Untitled - Septentrionalia

INLEDNING CXLV
svämning var att vänta, så ha eskimåstammar (Öst..
grönland) namn på en sydlig stjärna, vilken för oss
tett sig så föga märklig, att den fått nöja sig med det
arabiska namnet Altair. i detta fall därför, att hon med
sitt framträdande på himmelen, sin s. k. heliakiska
uppgång, betecknar vårdagjämningen, från vilken ifrågavarande
eskimåer räkna sitt år. Här ha vi sålunda
de tre synpunkter, som komma i betraktande: ljus.
styrka, egendomlig gruppering i stjärnbilder och kronologiskt
intresse.
Ur konfigurationens synpunkt äro de två .stjårn..
bilder, som de klassiska folken kallat stora och lilla
Björnen, märkliga. Likheten med en vagn med fyra
hjul och en krokig tistelstång är här alldeles i
ögonen fallande. Man behöver icke betvivla, att
denna omständighet kan ha framkallat namngivningen
spontant på flera håll. Om man således känner ett
gr. ,J.f.1aEa som namn på en av dessa stjärnbilder, så
hindrar detta ingalunda, att namnet. ändå kan vara
äkta nordiskt. Här förete våra texter den egendomligheten,
att glosorna, SOlD äro äldst, innehålla de
grekiska namnen såsom översättning på de latinska.
Senare visa sig namnen vagn och kvennavagn. Det
förra är ännu vanligt i Norge (Aasen). I svenska dialekter
ersättas det av karlsvagnen, i vilket man velat
se en hänsyftning på Oden. Motsvarigheten koennavagn
tyder väl snarare på, att karl här rätt och slätt
betytt man och fått ge namn åt den förnämligare av
de två stjärnbilderna.
Liknande torde kunna sägas om leiåarstjarna,
Den roll, som denna stjärna spelar, är så betydande,
'att namnet mycket väl kunnat uppkomma på olika
håll; jfr lågtyska leiåestern. Från Grekland kan namnet
icke härstamma, ty i forntiden (200 f. Kr.) låg
vår stjärna på c. 13 0 avstånd från himmelspolen.
Sannolikhet för en nordisk bildning föreligger
naturligtvis, då den nordiska naturen fått lämna
j