Untitled - Septentrionalia

INLEDNING eLVII
till ett helt dygn, varefter räkningen börjar på
nytt (kemr til mots).
Det förekominer litet emellan antydningar- OIn
att de gamla nordborna och senare deras ättlingar
använt stjärnorna såsom tidmätare. Antydningarna
i källorna äro fragmentariska, men det synes vara
lämpligt, att detta arbete, som inledningens författare
gärna vill tänka sig som en för många ändamål anlitad
rådgivare i kronologiska frågor, innehåller en
apparat för dylika uppgifters kritiska tillgodogörande.
Det framgår av det nyss sagda, att ingen stjärna
kan under hela året användas som tidmätare, då det
gäller att ange soltid. Tar jag söderkulminationen
till mått, så får jag på en vecka en felvisning på en
halv timme o. s. v. Ty som sagt stjärnuret drager
sig före. Nu för tiden, då det är lätt att för billigt
pris få ett bättre ur, kasta vi bort ett, som drar
sig före fyra minuter per dygn, men då man icke
bättre hade, fick man söka reda sig. Man .nöjde
sig ibland med tidvattnet, som drar sig efter 49
minuter på ett dygn. Själva soluret, som ju ändå
skulle vara det bästa, som stod till buds, visade tirn­
Inar av ganska växlande längd.
Då det gäller att tolka hithörande uppgifter, får
.man söka göra sig fri från vårt sätt att se och antaga
de gamla nordbornas. Då man under någon tid
observerar den norra stjärnhimmelen, förefaller ju lilla
Björnen att vara en ganska bra visare, som från
dygn till dygn vrider sig om och om i samrna cirkel.
Emellertid är denna himmelstrakt ganska olämplig
som urtavla, då man närmare undersöker saken.
De vinklar, som en viss linie bildar med sina föregående
lägen, äro svåra att noggrant uppskatta, då ju
fasta punkter på himmelen, "siffror", alldeles saknas.
Våra förfäder, som icke kände urtavlan, frestades
icke att gå så opraktiskt till väga. De hade en