Untitled - Septentrionalia

eL INLEDNING
dunkla föreställningar, och några bestämda regler för
årets korrigering ha säkerligen aldrig funnits.
3) Då ny stil införts, har man tämligen klumpigt
räknat stilskillnaden till jämt en vecka; varige.
nom i flera fall en vecka uppkallats efter en viss
hälgdag i ny stil, medan den följande fått samrna
namn med tillägget "ganlla"; så är förhållandet med
Marie bebådelsedag t. ex. Då efter Olsmässan en senare
vecka heter "den andre Olov", så är dock detta
tydligen nord. Olåfe messa siöari (translationen, d. 3
augusti).
Ehuru sålunda i detaljerna starkt avvikande,
olåste det lapska året anses ge ett mycket gott
stöd åt antagandet av det nordiska veckoårets ålderdomlighet.
Ordet vakko 'vecka' är som sagt ett påtagligt
nordiskt lån, säkerligen gjort åtminstone under
rnedeltiden.
Jag skall nu övergå till några mer speciella påpekanden.
Jag följer föl' enkelhetens skull ordningen
i WIKLUNDS uppsats, men förbigår de flesta av de
alldeles genomskinliga lånen från kyrkokalenderns
helgonlängd.
S. 4. Skottåret har flere namn: både översättningslån
och mekaniska lån av det nysvenska (och
nynorska) ordet förekomma, Synonymet hlaupar, som
numera är sällsynt även i Norge, representeras av
saskad [ape o. d.: saskat 'hoppa jämfota'.
S. 8. Av de nordiska månadsnamnen, som ju
blott delvis levde i verklig användning, återfinna vi
hos lapparna g6i (kuoua-maamo) och }6lmanaör.
S. 8 (Il). fl. st.). Lapparnas namn på sitt kalendarium,
rime &c. igenkännes lätt som nord. rim. Det
finnes redan hos GRAAN, Landsm,. XVII, 2.
S. 12.. Det översatta namnet på rötmånaden år
väl ett ungt lån.
S. 1.4. Kauisaå peiuie o. d. = atti, attundi dagr.