Untitled - Septentrionalia

CXIV INLEDNING
IX. ETT VIKTIGT OCH SVÄRT GRÄNSOMRÄDE•.
Från mina unga år och från vägarna i min hem-
'bygd har jag ett livligt minne aven underlig före-teelse.
Bäst man åkte vägen fram, gjorde åkdonet.
ett kraftigt gupp. Man blev häpen över, att den i.
det hela goda vägen så där plötsligt visat sig bristfåUig.
Man såg efter i dikeskanten, och mycket rik-tigt,
där fanns förklaringen: där stod ett märke, som
betecknade, att här upphörde X-gårdens väghållningsskyldighet
och Y-gårdens hörjade.
Det var en liten smula snålhet hos resp. våghållningsskyldige,
som kom dem att vara sparsamma
med det väggrus, som möjligen kunde komma gran-o
nens väg till godo, och så finge vi åkande göra våra,
små äventyrliga hopp. Nu kan emellertid undras,
om det inte är ungefär på samma sätt rned de olika
vetenskaperna. Det finnes många gränsområden,..
t ..ex. mellan historia och filologi, filologi och juridik.
Och det är nog tyvärr så, att just de ofta' blivit be··
handlade ungefär som vissa partier av vägnätet i
Västergötland i slutet på 1800-talet. Givetvis kan
det icke vara bättre, då undantagsvis historien och
astronomien, fllologien och astronomien befinnas äga.
gränsområden.
Skålen äro huvudsakligen tre. Dels är det mödosamt
att arbeta sig in på ett dylikt gränsområde,
Man tvingas alt arbeta med metoder och material,
som man icke är van vid. Så är det även en
smula ängsligt. Man kommer lätt in i en kritikens.
korseld: historikern t. ex. finner lätt anmärkningsan..·
ledningar på ett håll och filologen, resp. astronomen,
på ett annat. Slutligen, när allt kommer till allt, så
riskerar man, att det arbete, man gjort, blir hetraktat
som mindrevärdigt, även då dess resultat befinnas
riktiga. Det anses inte för riktig historia och inte