Rapport om projekt kring turism och måltid, på ... - urban-laurin.com

medverka, uppfylls inte. Föreningen egna initiativ till att driva projekt om affärsutveckling
motarbetas.
Blank säger att ”vi som äger gårdarna vet vad vi vill göra med våra gårdar. Vi vill driva
samverkan mellan affärsutveckling och bevarande. Vi har ett utmärkt samarbete med
Länsmuseet, men länsstyrelsen och Regionförbundet vill att deras tjänstemän ska ta hand om
oss på sina villkor. Vi som äger gårdarna slås trycks ner. Vi vill arbeta med frågor som
affärsrådgivning, produkt – och destinationsutveckling, men det tillåts inte.”
Konflikten har gått så långt att föreningens representanter hoppade av hösten 2008, samtidigt
som den ekonomiska föreningens representant inte deltar i möten. Två privata gårdsägare
deltar dock i projektet, men utan föreningens stöd. Föreningen har bett att få kontakt med de
som utvärderar projektet, men det har inte gått. Man söker nu ett eget Leaderprojekt, där man
bl.a. tänker samarbeta med Länsmuseet, men dialogen med regionens projekt har varit
nedlagd sen ett möte i februari 2009.
Från Regionförbundet har man en annan bild av frågan. Per Leijoneke är Region Gävleborgs
ledare för Hälsingegårdsprojektet, och berättar att man nu arbetar med webbsida och andra
kommunikationsvägar, utvecklar och lanserar ett varumärke samt att han sak ut i bygderna för
att diskutera inför en ny ansökan till UNESCO om ett världsarv. Man ska också arbeta för att
få ett antal besökscentra att fungera ännu bättre.
Leijoneke är mycket medveten om att det finns många i styrelsen för gårdsägarföreningen
som är kritiska. ”Dom har en föreställnig av att dom ska få driva ett projekt. Föreningen har
ansökt, men fick avslag. I grunden vill föreningen upprepa ett gamalt Leaderprojekt som
redan är genomfört. Problemet är att vi har så skilda perspektiv.”
Han säger att ”vår uppgift är att förbereda Hälsingland för ett världsarv. En tidigare ansökan
fick nej och nu måste vi vara riktigt skarpa i vårt arbete. Vi måste få fram leveransfärdiga
produkter av internationell klass. Och det är här vi har problemet. Föreningen vill göra en
bred satsning på allsköns gårdar, men många är inte spelbara för ett världsarv. Det tar tio år
innan de är färdiga. Det finns 1000 gårdar i Hälsingland. Långt ifrån alla är med i den
förening som är så kritisk. 20 gårdar var med i förra ansökan till UNESCO, men de flesta vill
vara privata och inte vara med i besöksnäring. Och varför ska vi ha ett världsarv som ingen
får se?”
Leijoneke fortsätter med att det i ”Hälsingland finns 50 publika miljöer med ett antal
entreprenörer som är flygfärdiga och vi vill göra dem ännu vassare, inte minst för att göra
dem till en förebild som visar att det går att tjäna pengar på sin gård på ett hållbart sätt. Vi
samarbetar med Naturens Bästa för att sparra entreprenörerna på bästa sätt. Vi måste också
vara klara med de olika gårdarnas status. Det finns ett antal solklara gårdar för ett världsarv,
där ägarna är helt ointresserade av att visa sina gårdar. Det finns flera fina visningsgårdar som
tar emot besökare med glädje, men inte når upp till status av världsarv. Och sen finns det
110