Rapport om projekt kring turism och måltid, på ... - urban-laurin.com

örande projektet och sina respektive företags utveckling. Matresursens bidrag till ett
nätverksbyggande matproducenter emellan har varit framgångsrikt. Genom det arbetssätt vi
valde där målgruppen skulle ha ett reellt inflytande över projektet skapades matproducenterna
egna samarbeten och nätverk för att förankra projektets verksamhet samt för att hämta in
önskemål på aktiviteter. I Dalarna har under projektperioden organisationen DalaSmak bildats
och i Gävleborgs län bildas just nu en liknande organisation. Båda dessa nätverket lever
givetvis vidare trots att projektet upphör och främjar utvecklingen inom området
livsmedelsproduktion och förädling.”
Projektet har genomgått en snabb utvärdering, och utvärderarna lyfter fram ett citat från en
informant som illustrerande, nämligen att ”vi har tappat förtroende i Dalarna för att vi helt
enkelt inte har lyssnat och vi har egentligen inte agerat annorlunda i Gävleborg. Det är bara
det att gävleborgarna inta har satt ord på de sakerna tillsammans och gjort uppror än, så det
som jag tror var det bara en tidsfråga.”
I utvärderingen konstateras att det finns en omfattande kritik mot projektet som kan
sammanfattas med att matproducenterna upplevde att de saknade inflytande i projektet, att
projektmedlen prioriterades fel, att det fanns en ineffektiv ledningsstruktur, att projektet
uppfattades ha ett vagt innehåll, att projektledningen var dålig på att kommunicera med
målgruppen, att Matresursens roll var otydligt definierad i förhållande till andra aktörer inom
detta område samt att det saknats konkreta planer för det framtida resurscentrets
huvudmannaskap och finansiering.
Utvärderarna visar att det fanns kritik redan mot förstudien och ansökan, samt att
förankringen bland entreprenörerna snarast försämrades av detta arbete. HS får hård kritik för
att de initierade och bedrev projektet utan att lyssna på producentföreträdarnas åsikter. Vidare
slås fast att ”en annan del av kritiken riktades mot att det var projektets anställda medarbetare
som drog de stora kostnaderna genom sina löner. Det kan knappast tolkas på annat sätt är att
dessa för producentgruppen inte betraktades som en resurs för projektet och dess utveckling.”
Producenterna uppfattade att de fick arbeta ideellt medan de anställda i projektet fick
ersättning för sitt arbete. En av de intervjuade sammanfattar denna syn med att
”landsbygdsföretagen har blivit utsatta för sådana här projekt i många år och i många år har
sådana som Hushållningssällskapet drivit projekt och tagit närvarolistor och räknat ideella
timmar för sin finansiering och det är man trött på, för det är en av de signaler som vi har fått
väldigt tydligt från producenterna. Vi jobbar inte gratis mer. Det har kullkastat hela vår
projektbudget. Man har tänkt precis som man alltid gjort förut. Vi ska ha lön och så jobbar
producenterna gratis.”
En del av kritiken riktar sig mot att projektet hade en styrgrupp där producenter fanns med
och en ledningsgrupp där finansiärerna fanns med och det var där som besluten fattades.
Dialogen mellan grupperna fungerade inte. Sommaren 2009 slogs dessa grupper samman,
vilket dock blev en lösning som Tillväxtverket sedermera inte godtog. Utvärderingen visar
vidare att det fanns olika åsikter om Matresursen skulle vara en satsning med lokaler och
116