Rapport om projekt kring turism och måltid, på ... - urban-laurin.com

nötte jag interna stridigheter mellan aktörerna som hade svårt att samverka. Där hade HS
fungerat lite som mamma för producenterna, men kritiken var på väg även där”.
Matresursen insåg att upplägget inte fungerade och avskedade två av medarbetarna för att
istället få resurser att engagera lokala entreprenörer, precis som företagen ville. Tanken var att
köpa in konsultinsatser av företagen. Enligt Holmberg blev det då problem med Tillväxtverket
som ansvarar för ERUF. De ställde krav på affärsmässighet och menade att endast lägsta pris
skulle råda. Tillväxtverket menade att enda sättet att få med entreprenörerna var att anställa
dem, något som företagarna inte kunde tänka sig. Holmberg säger att ”vi lyckades inte
förankra projektet och Tillväxtverket gick inte med på vår förändring. Vi satt i en hopplös sits.
Därför var det bara att lägga ned det hela.”
Holmberg är mycket kritiskt mot Tillväxtverket.”Man får lägga ned så mycket tid för att
diskutera med handläggarna. De bara försöker finna fel. Och det är sjukt att Tillväxtverket
som bl.a. ska stötta företagande, säger att det är så mycket enklare om man anställer
företagare än att man anlitar dem som företagare. Det går inte att ha samverkansprojekt
tillsammans med de lokala företag man vill arbeta tillsammans med. Det är sjukt. Verket
ifrågasätter inte det minsta när man anställer personal, men är som hökar när man ska
samverka med företag. Det är obegripligt.”
Diana Brisenborn på HS säger att ett svårt problem var att man ville engagera de företagare
som satt i styrgruppen för projektet, som aktiva i projektet. Då blev det problem med den så
kallade närståendeprincipen enligt Tillväxtverket. De som är med och fattar beslut kan inte
som företagare sedan arbeta i projektet. Däremot skulle det gått bra om de anställdes. Att
anställda sitter i en styrgrupp är mycket vanligt, konstaterar hon.
Göran Brulin på Tillväxtverket säger att det inte var affärsmässigheten som var problemet.
Det är inga problem att lyfta upp vikten av det lokala, inte ens om man måste göra en
upphandling. Skriver man att det ska vara lokal kännedom eller lokal förankring och säger att
det vägs in med 40 procent så går det alldeles utmärkt. Däremot är det helt omöjligt att företag
som sitter i en styrgrupp också engageras som företagare i projektet, och det var så man ville
göra med Matresursen. Däremot är det inte problem att ha anställda som sitter i en styrgrupp.
Regelverket är sådant.
Olle Bengtsson är en av de lokala entreprenörer som engagerade sig i Matresursen. Han är
kritiskt till projektet från början till slut och tycker att såväl HS som Tillväxtverket hanterat
det hela illa. Det hade kunnat gå att göra något annat än att lägga ned allt. Samtidigt var det
fel tänkt att från början strunta i att engagera producenterna och tro att projektet skulle kunna
leva sitt eget liv. Med föreningen DalaSmak fanns det ett stabilt nätverk att arbeta med. Men
Tillväxtverket stängde dörren säger han.
I sin slutrapport slår HS fast att ”Matresursen lyckades trots detta komma en bra bit på väg
mot att bli en naturlig och attraktiv mötesplats för matföretagen i regionen. Vi bidrog till att
skapa nätverk bland matproducenter för att de tillsammans skulle kunna diskutera frågor
115