DEL I På tröskeln in… - Doria

95
Inledningsvis presenteras nedan den övergripande meningsenhet som metaforiskt är benämnd
som
det rörliga–orörliga rummet. Detta har tolkats bilda ett kontinuum mellan två motsatta poler
av rörelse och icke rörelse. Polerna, som avbildar ett dynamiskt sammanhang utan varken en
start- eller slutpunkt, samlar i överordnad bemärkelse rumsgestaltningen i den själsliga hälsans
och lidandets rörelse.
Det rörliga–orörliga rummet
Människan
hör ihop med rummet genom sin existens i världen och vice versa. Det rörliga–
orörliga
rummet är ett övergripande uttryck för detta. Hennes existens och dess villkor motsvarar
rummets, men också tvärtom. Rummet finns i världen som en nödvändig livsbetingelse för det
enskilda varat. Människan lämnar rumsliga spår konkret och symboliskt: hon brukar och nöter på
rummet, till och med urgröper det. Själv finns hon kanske inte kvar men hennes avtryck finns där
som skrift och bokstäver som talar till oss andra.
(…) en urgröpning (...) nötta steg med mjuka nedslipningar i stenen (GÖ; 179).
lsefullt eller uppfordrande, ty vi är så
inrättade att vi korresponderar med världens villkor – den är vår värld (PP; 30).
339
För oss kan ingenting ges som inte är betyde
Männ iskan vill ta sin existens i anspråk, hennes begär efter liv utgör ett grundelement i hennes
rums liga vara i världen. I rummet som det rörliga blir människans innersta önskan och begär
efter
det levandes fortvaro synliggjort. Denna innersta längtan går i riktning mot ett eget
utrymme som ger rum för längtan. Att begära är en förmåga att våga möta sig själv, vilket kan
vara ett vanskligt företag.
Han färdas i en osynlig trakt, vars stigar sträcker sig under den synliga världens
vägar och visare. Gatorna
i den hemliga staden, där han går, och det dolda rikets
geografi uppenbaras först i efterhand, när hans egna steg ovanför, på ytan, har
avslöjat deras underjordiska utsträckningar och riktningar (PP; 28-29).
Att vraka är det lättaste, att förkasta är inte svårt, att smita undan kan varje tok –
men att ta lärdom, att rätt ta lärdom är varje människas plikt och ära, om hon vill
fatta sin ställning i världen, och finna sitt syfte i livet (GÖ; 201).
339 Grottan i öknen förkortas GÖ och Palatset i parken PP.