DEL I På tröskeln in… - Doria

131
liksom allt folk ute i entrén där och tänkte: är det verkligen ingen som ser mig??
Det var så overkligt.
F: Ingen som såg dig?
Anne: Nej! Då gick jag vidare i korridoren, visste inte vart jag skulle ta vägen.
Det var en konstig känsla. Jag var liksom på flykt från någonting till någonting
men vart? (…) Kom ner i kulverten och hittade en plats under en trappa. Jag la
mig på golvet där, på min dunjacka, och somnade
där. Så slut var jag! (…) ja, och
sen när det var slut, vart ska jag ta vägen?! Så jag åkte tillbaka till sjukhuset.
Som framgår av nästa citat, har patienter förhoppningar om hur det goda rummet helst skulle
vara. Att uppleva förbindelse är av elementär betydelse i lidandekampen. Att det ska ”kännas
som att det finns dörrar” pekar på vikten med en rumslighet som helst skall förmedla valfrihet,
även då när de faktiska omständigheterna visar motsatsen. Därmed tyder citatet på patientens tro
på rummets möjligheter som mer hänger ihop med vad det rumsliga förmedlar än vad de faktiska
omständigheterna alla gånger framstår som.
Per: Det ska finnas … en utväg någonstans i rummet. Om man talar i öppna
bilder, till exempel när man står vid havet … där är det som att det alltid finns en
dörr till. Rummen ska inte stängas, inte vara stängda utan det ska kännas att det
finns dörrar i det rum.
Förbindelsen som dörren setts kunna symbolisera, finns således mellan den hjälp som
patienten är i
beho v av och som han eller hon kan få inne på en vårdavdelning, och livet på egna villkor utanför.
Den rumslighet, som inte förmår att förmedla denna förbindelse kan i onödan stärka
upplevelser av
instängdhet, och i sin tur frambringa upplevelser av rummet som något som ”förkväver”.
Det
viktiga är sålunda inte själva dörren i fysisk mening som en port in eller ut, utan den förbindelse
som passagen förmedlar mellan frihet och ofrihet. Likaså kan betydelsen av en förbindelse
mellan
vårdandets
värld och livet i egen suveränitet skönjas härvid som något meningsfullt.
Tillflykten Vården utgör en möjlighet till en meningsfull men också till en mindre meningsfull flykt. Att
försöka komma undan med hjälp av andra förefaller som en mera meningsfull utväg än att stanna
kvar i sin ensamhet, om det innebär att bli utan relationer. Den meningsfulla tillflykten förefaller
god och hälsosam om den är baserad på ett eget val. Det ger en möjlighet att få byta miljö och