DEL I På tröskeln in… - Doria

36
uppnå konsensus. Skolimowski 129 har hävdat att all diskussion mer sannolikt har fördunklat än
lyckats bringa en egentlig distinktion i frågan.
Rummet, i likhet med tiden, är två synnerligen svårfångade begrepp. Utgående från människans
rumsskapande förmåga visar sig rummet enligt Werne 130 i och genom det relationella, som ger
det dess betydelse och kvalité. Handlingar utspelas i ett rumsligt sammanhang: att något inträffar,
händer eller sker är ofta det samma som att något äger rum. Rummet avgränsas av något synligt
och osynligt. Det kan vara fyllt av något som exempelvis luft och atmosfär likafullt som det i sin
luftlöshet eller ödslighet kan upplevas som ett tomrum. Allt tänkande och handlande är
underkastat rummet och måste inordnas i det, antingen som något konkret eller imaginärt och
fiktivt. Det speciella är att människan kan bilda sig en uppfattning om och uppleva rummet hon
vistas i utan att behöva se det i hela dess omfång. Bengtsson 131 gör en fokusering av rummet
utifrån ett platsfenomenologiskt tänkande. Platsen angår människan därför att den ses utgöra
hennes livsrum där hon söker göra sig gällande. Genom att identifiera sig med en plats som sin,
formar människan synen på sig själv och sitt värde. Eftersom platsen uppfattas ha ett
grundläggande och långtgående inflytande motiverar det nödvändigheten att forska fram
platskvaliteter som kan befrämja detta.
Emellertid finns det platser som av olika skäl kan upplevas sakna identitet. Bengtsson diskuterar
möjliga orsaker och föreslår två: å ena sidan kan den identitetslösa platsen bero på en ohälsa som
gör att människan har svårigheter eller inte förmår att förnimma någon plats, å andra sidan kan
rummet ha förlorat sina platsskapande egenskaper, då endast ett fysiskt rum återstår. Bengtsson
refererar till Heidegger och konstaterar att en platslöshet är en omöjlighet som sådan. Människan
tillbringar sitt liv på platser som härbärgerar hennes vara på jorden. Bengtsson hävdar vidare att
människans första plats i världen har en omfattande räckvidd och betydelse för hur livet senare
skall gestalta sig. Detta går i samma riktning som det ovansagda, nämligen att människans
handlingar är underkastade och inordnade i rummet.
129 Skolimowski 1977, 1982.
130 Werne 1987.
131 Bengtsson 1998.