DEL I På tröskeln in… - Doria

53
Frågan om kunskapssynen är central och påverkar valet av både den kunskapsform och den
epistemologi som skall vara styrande och från vilken de metodologiska valen får sin logiska start.
Hermeneutiken finns till hands när forskaren vill ta ställning till vetenskaplig sanning i
förhållande till läsning av texter. 185 Den fungerar som ett komplement till den traditionella
logiken i det avseendet att logiken betraktar språkets relation till sanningen och hermeneutiken
språkets betydelser. 186 Med grund i Heidegger och Gadamer förstår jag med den hermeneutiska
öppenheten något annat än en ren texttolkning. 187 Som en ramteoretiker i metodologiskt
hänseende i den hermeneutiska förståelsecirkeln används sålunda Gadamers 188 filosofiska och
existentiella hermeneutik. Utifrån den tillämpas ett förhållningssätt som går ut på att söka tränga
in i det främmande och undersöka det i ljuset av den valda tolkningshorisonten. Valet motiveras
här av kunskapsobjektets relationella beskaffenhet som existentiell situation 189 i hälsans och det
själsliga lidandets rörelse. Gadamers hermeneutik är framförallt inriktad på ontologiska frågor
om förståelsens natur. Först och främst framställs den som ett ontologiskt och substansbildande
skeende till skillnad från en metod. Dahlberg 190 beskriver hermeneutiken som varandets
fenomenologi i så måtto att den hjälper att visa upp delar av verkligheten som är gömda för vårt
spontana seende.
Ingen förståelse är varken förutsättningslös eller per definition en sann utgångspunkt. Om varje
förståelseprocess alltid har sina utgångspunkter, som åtminstone till en del är tagna som givna,
vad innebär då den hermeneutiska cirkeln och tolkningen? Det som inledningsvis fokuseras är de
egna fördomarna som här består av det jag till exempel har läst om ämnet, samt de uppfattningar
som bildats på basis av det. Det undersökta temat har på så sätt ett inflytande på min
verkningshistoria. Även om forskarens verkningshistoria 191 gör att öppenheten aldrig kan vara
total, eftersträvas ändå en odogmatisk hållning och följsamhet gentemot det undersökta. Det kan
tolkas som att forskarens första uppgift är att medvetandegöra sig om den horisont som består av
de egna uppfattningarna. I själva verket kan struktureringen av den egna horisonten beskrivas
185
Eriksson (1999) med referens till Popper.
186
Grondin (1994) med referens till Dannhauer. Detta tolkar jag som att Grondin vill betona det hermeneutiska
förarbetets nödvändighet inom alla vetenskaper.
187
Heidegger 1992, Gadamer 1999.
188
Gadamer 1999, jfr Alvesson & Sköldberg 1994.
189
Jfr Heidegger 1992.
190
Dahlberg 1997.
191
Enligt Gadamer (1999) kan ingen någonsin helt frigöra sig från sin egen tids och sin egen kulturs inflytande.
Denna sin verkningshistoria måste texttolkaren alltså vara medveten om.