DEL I På tröskeln in… - Doria

177
hur hon får hjälp med att hantera sitt lidande. Det finns exempel på en meningsfull form av
underkastelse inför det oundvikliga då det har inslag av försoning:
Ylva: Då tror man på en Gud… ungefär som att någon ser till att här bryter vi, här får
du vila. I detta nu.
Hur kan man förstå ovanstående i relation till den själsliga hälsan? Människans möjligheter att
ha, vara och varda hälsa finns inom henne själv samt i relation till medvärlden. 407 Av den
orsaken, särskilt tack vare det begär och längtan som hör ihop med människans väsen, går den
rumsliga rörelsen naturligt i riktning mot autencitet. Autencitet är att sträva efter att ge uttryck åt
sin vilja och sitt väsen, vilket på intet vis utesluter till exempel underkastelse som framträtt i
resultaten som en central sida av lidandets rörelse. Detta dock under förutsättning att
underkastelsen inte bara är pålagd.
I studien framträder uttryck för meningsfull underkastelse därför att den är självvald, exempelvis
genom att människan ser det som naturligt att lägga ned sina vapen inför det oundvikliga. Detta
får stöd av att hon dessutom förefaller finna en vila i det. Det svåra
är det inte alla gånger är
tydligt
för människan hur hon skulle kunna leva sitt liv mera genuint. Det kan framstå som
trygg are att istället tillägna sig färdiga och generella uppfattningar, som stöds av många. Den
sortens
underkastelse är ett uttryck för det allmännas vilja och därmed pålagd även då den har
sin början hos den enskilda människan. Den mest ohälsosamma formen av själslig underkastelse
sker på den ontologiska nivån. Denna ger sig tillkänna genom att människan, i stället för ett
utforskande och bejakande av sitt väsen, ger upp det för att istället styras av yttre omständigheter.
Människan hamnar i ”inre landsflykt” och fjärmar sig från sina egna möjligheter när andras vilja
blir ”meningsfullare” än den egna. Det kan exempelvis medföra att personen återgår till det
gamla och bekanta, trots att det inte alstrar hälsa utan med stor sannolikhet medför en förlust av
kontakten med de verkliga livskällorna.
Detta visar vikten med en rumslighet inåt så att
människan
inte behöver känna sig inträngd eller instängd.
407 Eriksson 1990, 1993b.