DEL I På tröskeln in… - Doria

21
effekter har setts i form av miljöterapi, 70 miljöterapeutiskt morgonmöte, 71 samt stillhet (quiet
room). 72 Det rumsliga har utforskats utgående från vårdsituationer där begränsning av utrymmet
användes i lugnande syfte. 73 Genom att med hjälp av personal orka stå emot och tona ner sina
starka emotioner kunde unga patienter få syn på vad de själva kunde göra för sin egen utveckling
och hälsa. 74
Tänkbara samband specifikt mellan den psykiatriska patientens och vårdpersonalens
förhållningssätt och vårdmiljö har fokuserats. 75 Koivisto och Vuokila-Oikkonen 76 fann att ett
teamsamtal sällan gav utrymme för patienten eller de närstående att berätta om till exempel den
skam, som kunde höra ihop med ett insjuknande i psykisk ohälsa. Liljeström 77 skriver om
patienters upplevelser av ett mentalt rum, genom vilket det blev möjligt att hålla ihop sig själv,
sina intryck och sina upplevelser. Vårdandet kräver enligt artikelförfattaren ett sammanhang där
det finns rörelsefrihet för patienten, som kan ha betydliga svårigheter att relatera sig till rumsliga
samband. Fridell 78 ansåg att ett störande beteende, som kunde vara en följd av isoleringen av
patienten eller bristen på enskildhet, ofta i grunden handlade om vårdenhetens arkitektoniska
planering. Forskarna gjorde en kartläggning av störande incidenter på en låst psykiatrisk
vårdavdelning och fann att en övervägande del av incidenterna inträffade inom en begränsad del
av avdelningen (två ställen av tio möjliga): i dagrummet och i matrummet.
Sjukhusrummet har studerats som en mötesplats vars kvalitet vårdpersonalen ansvarar för.
Vårdenheter sågs bilda ett exempel på särskilda rum som i första hand är avsedda för olika
former av instrumentellt bruk. Rummet i vården anspelar på hur man ser på patienten, vilken
plats och värde han eller hon tillskrivs eller vilket slags uppträdande man förväntar sig. Med
andra ord kan synen på patienten speglas och uttryckas genom hur den fysiska vårdmiljön har
utformats på. 79
70 Dam 2003.
71 Hybholt 2003.
72 Joshi et al. 1988.
73 Johnson & Hauser 2001.
74 Gentilin 1987.
75 Morrison et al. 1997.
76 Koivisto & Vuokila-Oikkonen 2004.
77 Liljeström 1999.
78 Fridell 1991, 1998.
79 Fridell 1991, 1998.