DEL I På tröskeln in… - Doria

71
men också faktiskt utestänga delar av den. Mot detta kan skönlitteratur motiveras som potentiellt
fruktbar källa då vi söker oss ner mot roten av olika gestaltningar av vår existens. Det speciella
med myten är att den har förmåga att bryta igenom vår vardagsverklighet. Genom att den
samtidigt bryter genom och förbi språket som de tecken med vars hjälp människan uttrycker sina
upplevelser, ger den tillgång till det annorlunda och extraordinära. På så sätt utvidgar myten både
den trånga verkligheten och språket. Den hjälper att inte bara förmedla mellan den begränsade
verklighetssynen och språket, utan också med att föra fram det som kan finnas bortom språket.
Därmed dock inte sagt att den mytiska nivån skulle betraktas som den högsta verkligheten, utan
endast att den pekar mot det som kan anas bortom verkligheten i det ontologiska.
Betecknande för Gyllenstens texter är att de rör sig inte bara i tid och rum eller i gränslandet
mellan myt och verklighet, utan också mot existensens djupdimensioner. Fördenskull erbjuder de
inte bara underhållning, utan också djuplodande insikter i människans villkor. De kan läsas som
en existensfilosofi i skönlitterär form som förkroppsligar bilder av människans existens. 265 Tack
vare detta ger de läsaren inkarnationer om inte bara existensen utan också rummets grundformer i
ontologisk och symbolisk mening. Som texter är de emellertid intellektuellt provocerande
läsning. Med tanke på forskningstemats i viss mening undflyende karaktär har inte
lättillgängligheten setts som något att eftersträva, snarare att hitta en text som skulle fungera som
bränsle för tanken. Är texten motsträvig, som i detta fall, måste man söka dressera sitt läsande
som om man skulle lära sig ett nytt språk. Texten skall sporra och driva mot ett
gränsöverskridande. Dessa texter är valda för att förstå ett fenomen, alltså för att förstå vad det
rumsliga är i vår existens. De har inlett en form av autonom existens, som rentav kan betraktas
som konstitutiv för texten själv därför att, efter att den lösgjort sig från sin historiska kontext, kan
den med utbyte läsas inplacerad i nya sammanhang. 266
Möjligen kan det förefalla en aning respektlöst att prioritera en text framom en respekterad
författare själv men motiveringen är helt enkelt att, som redan belysts att texten ses gå före
265 Jfr Gyllenstens (1976, s. 105-106) beskrivning om motiven bakom sitt författarskap, som han beskriver som en
envis och oavslutad utfrågning om: ”vad är verklighet och vad är sken? Vad är hållbart och vad är efemärt, vad är
viktigt och vad är futilt? Hur skall man komma nära sin nästa, hur skall man handla, etc?”.
266 Så har jag förstått transcendensen när det gäller texter, vilket ligger i linje med vad Pettersson (2003) säger är det
textcentrerade synsättet. Vad det innebar var att jag vid läsandet ännu inte förstod vilka innebörder som gömde sig i
texten utan först i skrivandet, återigen ”handlingen som handlar”.