DEL I På tröskeln in… - Doria

115
(mera) blivandet och vardandet. Rummet tar form i människans kamp för att bejaka sin
väsenskärna i hälsans och lidandets rörelse som andehemmet. Men hon kan också söka dölja och
lägga
undan sitt varas möjligheter och sin frihet i rummets gömmor. Om lidandet blir outhärdligt
och människan inte finner en utväg, tar rummet en gestalt som alltmer börjar likna en ickerörelse
och stagnation. Beroende på de betingelser och val som uppkommer i rumsgestaltningen mellan
människan och världen tar också hälsans rörelse olika vägar. Dessa utgör varierande
gestaltningar av hur människan kämpar för att bibehålla en förståelse av sig själv och sin värld
intakt, inte minst för att vidmakthålla något av sin värdighet. Resultatet av meningsskapandet
sammanfattas i form av en tentativ modell om rummets väsen i figur 8 nedan:
O
N
T
O
L
O
G
I
S
K
R
U
M
S
L
I
G
H
E
T
LIV
GOTT
Hälsa
Rörelse
Figur 8. Tentativ modell om rummet
ANDEHEMMET
Anhalten Asylen
ALLMÄNNINGEN
Muren
ISVÄRLDEN
Platsen
ONTISK RUMSLIGHET
Lidandekamp
Ohälsa
Icke rörelse
Det dubbla
rummet
ICKE LIV
ONT
Medan rummets öppna, yttre sida artikuleras som allmänningen, framträder dess inre och för
andra fördolda sida som andehemmet. Därigenom pekar det i riktning mot en rumsgestaltning
som tolkas utgöra en möjlighetsdimension, inte bara för allmänningens del utan faktiskt även i