DEL I På tröskeln in… - Doria

49
Begreppet kontext har under de senaste åren blivit ett flitigt förekommande begrepp. Detta kan
tänkas höra ihop med att så snart hermeneutiska studier aktualiseras, oavsett vilken disciplin det
än må gälla, påminns man om frågan om kontext. Detta i sin tur beror sannolikt på att, som
Palm 168 skriver, all tolkning är principiellt byggd på kunskapsobjektets relation till den aktuella
kontexten. Att förstå textens innebörd går inte ut på en förståelse av enskilda ord eller meningar
utan en helhetsförståelse av dem tillsammans. Innebörders kontextualitet uttrycker på detta sätt
att de bestäms av sammanhanget. 169 Med andra ord är en innebörd alltid öppen för att utfyllas av
sammanhanget. Kontext och kontextualitet torde mot ovanstående framstå som en synnerligen
viktig del även i den vårdvetenskapliga grundforskningen. Även om begreppets användning
varierar en hel del verkar det vanligaste vara att man använder ’kontext’ om ett visst
sammanhang, bakgrund och karakteristika eller orsak på beskrivande nivå. Hinds, Chaves och
Cypess 170 presenterar en definition som kan relateras till förklaringar och förståelse:
(…) inclusion of the health care professional’s purposeful, systematic, and
analytical interaction with a situation or event in order to discover meaning in
totality, and to understand the whole of that situation or event.
Ovanstående definition förefaller emellertid för generell för den föreliggande undersökningens
del. Med hänsyn till grundforskningens behov sker användningen av kontext i denna studie på tre
betydelsenivåer: a) det personliga (subjektiva), b) det konkreta samt c) det teoretiska.
a) Den sfär av förförståelse som forskaren, beroende på sin historicitet och
traditionsbundenhet, är bärare av och som förs in i forskningsprocessen som ett särskilt
perspektiv.
b) Det särskilda landskap, inom vilket människans varande i själslig hälsa och lidande antas
uttrycka hennes livsgestaltning och utifrån vilket det rumsliga öppnar sig för forskarens
undersökande öga (rummet i landskapets inre).
c) Plats för forskarens tanke, det vill säga en ”tankeplats” därför att det tänkande som äger
rum inte är hemlöst eller rumslöst utan kontextuellt.
168 Palm 1999, jfr Gadamer 1999.
169 Det förklarar kanske att vi inte behöver ha ett eget uttryck eller ord för varje enskild sak och fenomen. Det kan
relateras till skillnaden mellan språkbruket som en beskrivande stil och som en läsakt och -handling.
170 Hinds et al. 1992, s. 33.