DEL I På tröskeln in… - Doria

Vårdvetenskapliga grundantaganden
63
Vårdvetenskapen, precis som varje annan vetenskap, betraktar en företeelse utifrån sina
antaganden som den håller för sanna. Med dessa avses i denna studie främst grundantaganden
rörande människobild, hälsans och lidandets rörelse och vårdandets meningssammanhang. 244
Även om siktet och sökandet i undersökningen är kontextuellt färgat 245 skall forskningsprocessen
vägledas av den systematiska vårdvetenskapens motiv och teori. Vad det har som följd här är att
siktet ställs utifrån den systematiska vårdvetenskapen men att sökandet sker i samklang med
såväl den systematiska som den kliniska vårdvetenskapens ontologi och ethos. 246 Den teoretiska
basen utifrån Erikssons 247 artikulering av caritas-traditionen, inom vilken lidandet ses som
vårdandets grundkategori och hälsan som mångdimensionell, utgör grunden i
forskningsprocessen. De antaganden som står i fokus här och som har bedömts ha relevans för
den aktuella studien presenteras nedan. 248
■ Människan är i grunden enheten kropp, själ och ande. I den aktuella studien innebär det att
hon lever och verkar mitt i världen, vars villkor hon är underkastad. Detta kommer till uttryck i
all form av mänsklig verksamhet. Hon är på så sätt ständigt en del av ett kraftfält av en rörelse
mellan gott och ont som utmärks av såväl lust och lidande som liv och död. Denna dialektik ses
som en av de bärande utgångspunkterna för människans rumslighet inom vilken hon förverkligar
sig som en rumslig varelse. I den ingår att enheten människan - kroppsligen, själsligen och
andligen odelbar - söker skapa sig ett eget rum och meningsfullhet i tillvaron. Till detta hör med
andra ord att människan fokuseras som en enhet, inte bara som kropp eller själ eller ande utan
ontologiskt som en enhet av alla tre. Det som människan är med om förstås sålunda påverka hela
hennes väsen kroppsligen, själsligen och andligen. Varje nytt drag eller aspekt hos människan
och hennes tillvaro som utforskas, uppfattas mot det som tillhörande hennes väsen och enhet. På
så sätt förstås människan som sina många möjligheters alltid ofullkomnade möjlighet. Hon ses
244
Grundantaganden har utvecklats vid Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, Vasa/Finland, under åren
1987-2001 (Eriksson 2001a).
245
Kontextuellt färgas denna forskning av den psykiatriska vårdens landskap. Följaktligen positionerar det mitt
seende och sökande. Bortsett från det ofrånkomliga som följer av den egna verkningshistorian, motiveras det av att
jag som vårdare har upplevt denna kontext förtäta en stor variationsrikedom i fråga om den mänskliga erfarenheten.
246
Eriksson 2001a, Eriksson & Lindström 2000.
247
Eriksson 1990, 1993b, 1994, Eriksson et al. 1995.
248
Dessa är sålunda en egen tolkning av grundantaganden (Eriksson 2001a) i relation till forskningstemat.