DEL I På tröskeln in… - Doria

236
oändlighet in i rummet. Tiden äger rum mellan ett ögonblick och oändlighet och bär därför
oersättlighetens attribut. Den själsliga hälsans rörelse av varande och vardande äger i rumslig
gestaltning rum i skärningspunkten av det horisontella och det vertikala, men också av det
tidsliga.
Rummets kontextuella dimensioner
Det är intressant att se vilken spännvidd rummet samlar under sig i vårdandets värld. Det är
också tankeväckande hur starka själsrörelser kan förändra hela upplevelsen av rummet. Den
vårdande mellanmänskliga rumsligheten går ut på att vårdaren bereder rum för den lidande
människan att uppleva skydd så att hon på sikt själv kan skapa sitt rum. För det behöver hon
uppleva vila, frihet och tid, det vill säga element som det i vården ofta råder brist på. Patientens
återvändande till sina gamla invanda lösningar är under sådana omständigheter meningslös vård.
Eriksson 568 konstaterar att lidande i många fall reduceras till smärta. Överförd till den
psykiatriska vårdkontexten återfinns lidandet inte sällan omskrivet till ångest. Människor i svårt
själsligt
lidande har en benägenhet, åtminstone efter ett tag, att börja stigmatisera sig själva och
uppleva sig som en så att säga sämre sort. Inte sällan förstärks det dessutom av attityder i
samhället. Dessa kan givetvis likväl finnas i vårdandets värld innanför sjukhusdörren och också
smyga sig in vårdkulturen. En svag inre struktur och brist på meningsfull rumslighet som kom
fram i vissa av informanternas svar kan relateras till betydelsen av värdegrund och
meningssammanhang i vårdgemenskapen. Även i ett djupt lidande är patienten oftast ett vaksamt
vittne till hur vårdarna handskas med rummet. En uppdelning av rummet till vårdarnas och
patienternas sidorum utgör ett exempel på det. Som Hellzéns et al. 569 forskning visar kan
patienter helt enkelt utelämna de vårdare ur rummet som håller ett avstånd och på det hela taget
inte prata om dem.
568 Eriksson 1993b.
569 Hellzén et al. 1995.