DEL I På tröskeln in… - Doria

228
Detta ger i sin tur stöd för tanken om motsatsernas enhet. Tack vare denna kamp mellan
motsatserna sker ett helande i hälsans och lidandets rörelse på ett ontologiskt meningsfullt sätt.
Ovanstående inbegriper en viktigt etisk aspekt ur vårdande perspektiv. Även om lidandet i sig
kan sägas vara meningslöst och ont, 535 nyanseras förståelsen om man tänker sig hur rummet tar
form, inte nödvändigtvis genom ett uteslutande, utan snarare tack vare ett erkännande av
lidandets på samma gång isärdragande och sammanförande väsen. Det motstånd och den
ovillighet att medverka i vårdaktiviteter som vårdaren kan uppfatta hos patienten kan förstås och
nyanseras om det ses mot vetskap om denna kamp. Den tar på krafterna och för det behövs det ett
rum där det finns tid och möjlighet till eftertanke och vila. Insikten om denna rörelses
tvåfaldighet ser jag på ett viktigt sett kunna upplysa ett vårdvetenskapligt tänkande utan att det
rumsliga klavbinds av en spaltning av rummet till antingen gott eller ont. Detta beroende på att
människans sökande efter mening, i den själsliga hälsans rörelse, inte bara sker mellan en
livslängtan och livslust utan också livsrädsla och ytterst dödslust. Enligt vårdvetenskapen är det
goda och meningsfulla det som är gott ur patientens synpunkt, även om det skulle innebära att
patienten i sitt lidande gång på gång slår sönder det rum där det nya skall komma.
Emellertid vittnar förekomsten av vårdlidande om att man inte alltid lever upp till detta i
vårdandets värld. Patienterna lämnas ensamma med sina tankar och upplevelser utan att försäkra
sig om att de verkligen vill försöka eller ens skulle förmå att på egen hand få ut något
meningsfullt ur dem. ligen samband med att vårdarna, för att orka med sitt
rbete, kan föredra ett strukturerat arbetssätt framom det som kunde vara vårdande för patienten.
536 Detta har förmod
a
Ett arbetsschema upplevs inte bara hjälpa dem att distansera sig känslomässigt från patienten
utan också skapa ett mellanrum för att stå ut med patientens sinnesrörelser. 537 Emellertid, även
det som utåt kan förefalla negativt behöver inte vara det ur den lidande människans/patientens
synpunkt om till exempel underkastelsen leder till en större medvetenhet om de egna
livsmönstren. Detta ser jag tangera till Öhléns 538 konstaterande att den lidande inte är passiv och
535 Eriksson 1993b, 1994.
536 Koivisto et al. 2004.
537 Hellzén & Asplund 2000.
538 Öhlén 2001.