DEL I På tröskeln in… - Doria

52
slutsatser om människans väsen ses alltså som preliminära, vilket i sin tur kan relateras till det
ständiga kravet från vårdvetenskapen att söka erövra och även återerövra okända eller
bortglömda aspekter av vårdandets värld. Att denna syn skulle vara styrande för den etiska
hållningen i forskningsprocessen har sålunda varit en bärande tanke. All forskning förverkligas i
något avseende i spänningsfältet mellan verklighet och ideal, vilka återspeglar varandra i
sökandet efter det sanna, det sköna och det goda: det evidenta. 178 Det som därför har eftersträvats
är att denna forskning i alla lägen skulle se till att helheten hos det undersökta inte går förlorad.
Förutom detta, förväntas forskningsresultaten berika det mänskliga varat genom att fördjupa
förståelsen av vår värld och oss själva. 179 Om så blir fallet, kan man vänta sig att forskningen
medför en allmän värdeutveckling inom de mänskliga verksamheterna, med andra ord kan
forskningen ses som en etisk handling. 180 Vidare kan det etiska hänföras till hermeneutikens
strävan att tränga in i det främmande, vilket enligt Gadamer 181 innebär att det inte bara handlar
om förståelse utan också tillämpning och användning, då förståelsen får en etisk dimension.
Hermeneutisk forskningsansats
Sökandet efter ny kunskap börjar med en oro, inte med ett problem. 182 Det som väckt min oro är
att en fundamental dimension av vårdandets värld har lämnats tämligen obeaktad. I relation till
vårdvetenskapen framkallar detta förhållande nödvändigheten av en epistemologi, i vilken djärva
gissningar är nödvändiga för ett vetenskapligt framåtskridande, med andra ord ett abduktivt
utforskande. 183 Enligt Heidegger 184 är det nämligen snarare ett språng än en bro som leder till ett
annorlunda tänkande. Utgående från aktuell förförståelse och tolkningshorisont låter man
språnget ske i riktning mot det som kan leda till ett nytänkande. Forskaren bör med andra ord
våga föreställa sig något annat än det som är uppenbart förhandenvarande.
178
Jfr Eriksson & Nordman & Myllymäki 1999.
179
Jfr Eriksson (1998) som påtalat att vetenskapen inte får någon ro innan den funnit en enhet av harmoni, som
framspringer ur djup förståelse av det enskilda i helhetens tjänst.
180
Jfr Varto 1992.
181
Gadamer 1999.
182
Eriksson 1987b.
183
Jfr Peirce 1990.
184
Heidegger 1974, s. 91.