DEL I På tröskeln in… - Doria

158
kunde gå emot … strida emot. Och där kom avskärmningen. Då får dom väl göra
det då, jag ligger här. Jag är ju tvingad att ligga på den här sängen och om dom nu
lobotomerar min hjärna inatt så får dom väl göra det då. Hur skulle man göra
annars? Så rullade psykosen på mer och mer och mer och så till slut var jag helt
innesluten i en bubbla.
Känn s rummet omkring osäkert eller otryggt upplevs det inre rummet också lätt som hotfullt.
Möjligheten att känna sig trygg finns inte om patienten inte skyddas tillräckligt
från sina
medpatienter. Patienten är rädd och känner sig försvarslös men kan bara försöka
förtränga
rädslan. Även bakom avdelningens låsta dörrar kan patienten alltså känna sig skyddslös
och
utläm nad. Medpatienter kan vara till den grad påfrestande att det bidrar till ett hälsohinder i sig,
även
om motsatser också finns.
Ylva: Ja, där måste man då stänga av sig, du måste stänga bort rädslan. Och sen
försöka bygga upp den där tryggheten i sängen under filten så gott det går. Och
det gick int´ heller.
Då lidandet accentueras kan underkastelsen ta allt mer utpräglade former och kanske till slut bli
helt rådande.
När så sker, förvandlas rummet till en arena av anpassning och ordning. Ordningens
rumslighet skapas till exempel genom en tillämpning av generell metodideologi som
patienten
känner sig tvingad att anpassa sig efter. Nedanstående citat exemplifierar vad underkastelse
och
inordning
då kan innebära och hur meningslös vården då kan upplevas som:
Joel: Man kommer inte för sig att ha invändningar, har inte orden, inte orken
heller. Man hänger med så gott det går och försöker följa schemat. Och visst kan
det kännas lite lättare att träffa morsan och syrran nu och så, och vara ute men
man blir liksom inte av med den här känslan av tomhet. När allt känns så in i
bomben meningslöst. Allt detta, till vilken nytta? Kan du svara mig? När man nätt
och jämnt orkar komma upp ur sängen! Ändå tycker dom att man skall rätta sig
efter deras plan. (…) Och skulle du råka komma med invändningar… ja, då skulle
dom säkert ge dig en ny hemläxa om det till nästa vecka. Det känns som ett
ständigt köpslående om det ena och det andra. Som om det liksom int´ handlade
om min sjukdom, mitt liv och min framtid utan … nåt helt annat. Men dom
behöver det väl för att känna att dom gör nåt! Så jag försöker hålla god min. Det
är lugnast så.
Det finns också konkreta former av villkorslös underkastelse. Följande citat belyser hur
förintande tvångsbältet kan upplevas av patienten, som känner sig ensam och övergiven.