DEL I På tröskeln in… - Doria

214
traditionella bilder om vad rummet är i själsligt lidande. Ett lidande har sitt språk men dess
uttryck behöver inte alltid referera till den brukliga traditionen som i sin begränsning kan
begränsa det undersökta. 504
Det som kan diskuteras i sammanhanget är den flitiga förekomsten av informantcitat i syfte att
kommunicera utåt om analysens och tolkningens riktighet. Även om det anses vara av illustrativt
värde för intersubjektiviteten kan de givetvis till en del vara ett hinder för den skull att det gång
på gång medför skiftning av nivå i läsandet. Inte minst om det dessutom förekommer diskrepans
mellan tolkning och citat. I motsatt fall, då tolkningen harmonierar med citatexemplen, valideras
tolkningen. På så sätt ger det läsaren en viss möjlighet att delta som en slags medgranskare för att
bedöma och vid behov resa tvivel om tolkningens trovärdighet. 505 Detta har skett med vetskap
om att en text faktiskt rymmer oändligt med innebörd och på så sätt alltid överskrider forskarens
tolkningsförmåga.
Ett annat motiv har varit texternas subjektiva karaktär. Det krävde att de skulle hanteras med
aktsamhet så att de varken förenklades i den vetenskapliga jargongen eller avlägsnades utanför
den personligt upplevda verkligheten. Jag är medveten om den svåra balansgång som är förenad
med detta i relation till intersubjektiviteten. Inte minst med tanke på det faktum att inte heller
läsaren kan göra anspråk på en definitiv tolkning eftersom den upptäckta innebörden ändå alltid
är hypotetisk. Dessutom stiger ju läsaren in i den hermeneutiska spiralen i långt senare skede och
gör dessutom sin bedömning i omvänd ordning i jämförelse med forskaren. Det finns dock
säkerligen delar i tolkningen som förblivit omedvetna för mig själv. Så istället för visshet kan jag
endast hävda resultatens heuristiska värde på de grunder som argumentationen gått ut på. Om
denna grundforskning kan förmå att kullkasta något av invanda föreställningar och
förgivettaganden inom vårdvetenskapen och på sikt inom professionen, kan den sägas ha fyllt sin
kunskapsideologiska funktion.
504 Hur den lidande människans tal om sitt lidande emellanåt kan låta som tal om något helt annat, ”precis som is
som inte ser ut som vatten”, ger Wiklund (2000, s. 137) ett träffande exempel på. Söderlunds (2004) ”som drabbad
av en orkan” för läsaren direkt in i det kaos som är anhörigas när en närstående drabbats av demens.
505 Gadamer 1999, Alvesson & Sköldberg 1994, Ramírez 1995a.