DEL I På tröskeln in… - Doria

142
är öppet, särskilt då patienten befinner sig i den sköra övergången mellan vårdenheten och
hemmet. Det uttrycker en rumslighet med vars hjälp det är möjligt för patienten att känna efter
och röra sig i takt med sin egen hälsa. Med andra ord, att gå mot självständighet och på samma
gång vara kvar under en tid, utan att det ses som ett felslaget försök. Det egna rummet är viktigt
även rent fysiskt. I det kan man bo utan hot och uppleva respekt från andra.
Ylva: Jag har tryggheten att [avdelning x] finns. Det är en livlina från mitt hem
och hit och när jag är här så är jag helt trygg. Att få ha ett eget rum som du kan
låsa och som ses som ditt. Då känner man sig … mera som en riktig människa.
Ett tr yggt och skyddande rum gör det möjligt för patienten att istället för flykt våga utforska sitt
liv, även det onda i det. Informanten belyser något av det djup som rummet kan innebära
och hur
det u pplevs som både inrymmande och omslutande. Det skydd och den trygghet som uttrycks
genom den goda rumsligheten är i det närmaste fullkomlig; som att vara i ”modersmagen”.
Ylva:
När jag kom till [avdelning x], där det var hemmiljö, började jag känna mig
trygg. Kunde låsa min dörr. Jag visste att vad det än är för patienter så kommer
dom inte in till mig nattetid. Först då började jag slappna av. (…) När jag är här är
jag trygg. Ungefär som när man vilar i modersmagen, man har bara trygghet
runtomkring sig.
Det kan också handla om något så konkret och enkelt som att utifrån sin egen förmåga få hjälpas
åt med vardagssysslorna. Genom det upplever patienten naturlig gemenskap med andra.
Ylva: Här hjälps vi åt. Man hjälps åt med diskningen om man orkar… man delar
mera helt enkelt. Det tycker jag är bra … att se att man kan nå´t. Och säger man
att man idag orkar jag inte, så behöver man inte för det är inget tvång.
Den psykiatriska vården är många gånger en kontext som man söker undvika in i det sista. Väl
därinne kan det dock kännas som den tryggaste platsen på jorden. Det är
många gånger en
möjlighet att komma undan ett tag. I en psykos är man – till att börja med – skyddad, men i takt
med att inåtvändheten avtar, avtar också dess avskärmande skydd. Då ökar det omgivande
rummets och vårdarnas närvaro i betydelse för patienten. Rummets omfång har
häri stor
betydelse
om det kan upplevas som tryggt eller inte. Kvaliteterna som framträder är det rumsligas