DEL I På tröskeln in… - Doria

225
hälsan nämligen inte om lycka och lust lika lite som att endast framleva sitt liv, utan att på ett
upplevande sätt delta i det och forma det som något för människan själv väsensenligt och
meningsfullt. Genom att införliva sitt förflutna och förmå att sammanfoga lidandets
motsägelsefullhet, kan människan försonas och varda mot enhet och själslig hälsa. Med andra ord
känner hon sig hemma i sitt personliga ”rotsystem” av inre förankring, som förmedlat sig som
andehemmet.
Det torde vara tydligt hur människans lidandedrama är förenat med hennes rumslighet och
rummet. För en människa med upplevelser av bristande förankring kan rummets befintlighet
omvandlas till en långsamt tilltagande inkrökhet i en utanförmänsklig rumslighet. Det ensamma
lidandet är förtärande och omöjligt att uthärda i längden varför människan söker efter lindring
och befrielse. Detta sker genom det som rent rumsligt står till förfogande för henne, även om det
innebär ett pris i relation till hennes själsliga hälsa. Det underliggande motivet är dock ett
sökande efter det meningsfulla och det goda. I vårdandets värld sker sökandet kanske till en
början gestaltat som anhalten eller asylen. Möjligen sker det på sikt, om lindring inte nås, i form
av muren, ytterst som isvärlden. En rumslighet som muren ger en sinnebild av en praktiskt taget
ogenomtränglig rumslighet där människan verkligen försöker utestänga sig från lidandet. På
samma gång utgör den faktiskt en metaforisk representation av en rumslighet, i vilken murens
tyngd
står för den lidande människans sökande, inte utan vidare i meningslös men i till synes
passiv och ointresserad orörlighet. Däremot, om muren inte ens på sikt kan leda hälsans rörelse
mot vardande innebär det att murarna bildligt sett har flyttat in i människan, vilket omöjliggör en
hemmastaddhet i varat.
Forskningsresultaten visar att rummet inte bara är något givet utan också givande.
lika med att det rakt av skulle vara identiskt med vårdverkligheten. Idealmodellen är till hjälp och
kommer till användning både som ett bidrag till teoribildningen och en reflektionsgrund för
527 Begreppet
rum är från början en abstraktion som teoretiskt sett beskriver ett sammanhang av varats och
människans rumsliga väsen. Däremot är rummet i sig aldrig enbart abstrakt eller teoretiskt. Det
finns alltid både en avsändare och någon som är adressat i vårdgemenskapen, oavsett om det på
ytan kanske inte ser så ut. Som en idealmodell av rummet i vårdandets värld är allmänningen inte
527 Jfr Martinsen 2002.