DEL I På tröskeln in… - Doria

9
Vårdforskningen arbetar med komplexa fenomen på samma gång som krav ställs på en ny och
ögonöppnande kunskap. Det abstrakt rumsliga i vårdandet verkar emellertid inte ha bjudit till
större reflektioner. 15 Det förefaller dessutom som om själva kontexten för vårdandet skulle
betraktas som bara kulisser – som om rummet bara skulle finnas där – utan att i sig självt vara
varken medverkande, dynamiskt eller meningsbärande. Till viss del kan det kanske bero på
människans natur att inlemma sig i en omgivning som även i vårdandets värld är så ursprunglig
och instinktiv att någon reflektion därför inte ligger naturligt för vårdforskare. 16 Dessutom
förefaller det att rummet är något av det mest universella i vår värld och kanske just därför också
lika givet som luften vi andas. Stannar man upp kan man emellertid ana hur det rumsliga i varat
inte bara berör och påverkar oss utan också rent av kan drabba oss och praktiskt taget omstörta
hela vår existens. Om detta stämmer, har vi inte i så fall en oroväckande oreflekterad syn på det
rumsligas betydelse? Mitt intryck är att det vilar ett slags a priorins-slöja över rummet i
vårdandets värld på ett sätt som är bekymmersamt. 17 Av denna orsak kan en problematisering av
den själsliga hälsans och lidandes rörelse som rumslighet vara befogad ur ett vårdvetenskapligt
perspektiv.
I likhet med all mänsklig verksamhet kan också om vårdandet sägas att det äger rum i ett
rumssammanhang därför att det mänskliga livet är rumsligt. Vårdandet, lika lite som någon
annan mänsklig verksamhet, kan inte ske utanför denna tillvarons rumsliga rörelse. Det finns inte
heller något icke rum även om människan på grund av sin ohälsa, förvirring eller
overklighetskänslor kan uppleva sig som i ett tomrum, till och med bortom rummet. Att vården
skall befrämja patientens hälsa och välbefinnande är viktigt i alla delar av vårdandets värld.
Särskilt centralt är det i det psykiatriska vårdandet med tanke på den dynamik som kommer sig
av att för varandra främmande människor, med många gånger svår ohälsa och lidande, skall
samsas om rummet. Tydligt blir det fram för allt om man relaterar frågan till ontologin av
15 Ett förtydligande angående varför begreppet används i bestämd form: Ett morfem, dvs. en betydelsebärande
språklig enhet ger ett ord i en bestämd form för att markera en språklig bild av ett fenomen i en mer eller mindre
beständig och evig gestalt (jfr Filosofilexikonet 1988; 38). Därigenom har jag velat understryka studiens fokus som
till skillnad från olika och fluktuerande rum lyfter fram tillvarons rumslighet som rummet. Även om det inte handlar
om en evig och beständig gestalt rör det sig om det som är väsensgestaltande. Därigenom görs en språklig markering
om att såväl fysiska strukturer hos rummet som det sinnligt ändliga lämnas här utanför för att ge företräde för
väsens- och innebördsfrågor.
16 Vilket kan förklara, åtminstone delvis, avsaknaden av relevant grundforskning.
17 Som poängterats av Wiklund (2000), bör vårdforskare inför det till synes självklara vara uppmärksamma på den
kunskap som kan finnas mellan raderna eller bortom det uppenbara.