DEL I På tröskeln in… - Doria

79
intervjusamtal och ett vanligt samtal inte kändes som det viktigaste. Intervjuerna hade sålunda
karaktären av ett fritt och till synes ostyrt samtal kring. Informanterna uppmuntrades att så fritt
som möjligt berätta om de upplevelser och betydelser som de spontant kunde anknyta till det
rumsliga. 294 Ingen av informanterna avbröt sin medverkan, tvärtom uttryckte alla sin glädje över
att kunna vara till hjälp för andra patienter. Dessutom såg de en möjlighet att för egen del få
anledning att reflektera över saker som man i vanliga fall inte gjorde. 295 Lyhördhet eftersträvades
gentemot de hänsynstaganden som informantens hälsa kunde framkalla i situationen. 296 Mot
slutet av en intervju ville en informant att bandspelaren skulle stängas av, vilket respekterades. I
detta fall gjordes anteckningar direkt efteråt.
Tolkningsförfarande
Tolkningen inleddes med ett förutsättningslöst läsande av intervjutexterna, vilket också kan
beskrivas som en förväntansfull öppenhet för att något ska hända genom läsandet. 297 Så
småningom övergick läsandet till en dialog med texten, först i sin helhet, därpå närmare med de
delar som börjat framtona ur texten. Dialogen ledde långsamt vidare in i ett meningsskapande, i
vilket de framväxande innebördsdimensionerna fick ge sig till känna sida vid sida. Detta
tillvägagångssätt följer Lindholms 298 förfarande bestående av tre abstraktionsnivåer: den
kontextuella, den existentiella och den ontologiska. Den kontextuella sammanför här en i första
hand beskrivande nivå beträffande det rumsliga i så måtto att ”det första och närmaste” i texten
varit i fokus. 299 Med andra ord de dimensioner som har framtonat i texterna som gestaltningar på
”bredden” i horisontell och mellanmänsklig mening. Med den existentiella nivån avses
294
Med berättandet avsågs ett skildrande av erfarenheter kring temat då informanten ostrukturerat och på sitt eget
sätt fick återge sina erfarenheter.
295
För att säkerställa mig informantens möjlighet att även i senare skede kunna ångra sin medverkan hade
informanterna tillgång till alla mina kontaktuppgifter. En uppföljande telefon- eller samtalskontakt togs av forskaren
några veckor efter sista intervjun. Även då uttrycktes positiva upplevelser kring medverkan och alla kunde tänka sig
att bli kontaktade senare om så behövdes.
296
Weawer Moore & Miller 1999.
297
Ödman 1994.
298
Lindholms (1998) tolkningsförfarande omfattar, förutom den ontologiska, kontextuella och existentiella, även den
rationella nivån. Här har den rationella nivån inte bedömts nödvändig med tanke på både den rationella och den
kontextuella går ut på empirinära tolkningar, då den kontextuella tolkningen bedömts ge tillräckliga förklaringar på
empirisk grund.
299
Jfr Heidegger 1992, s. 281.