DEL I På tröskeln in… - Doria

69
vidare via berättandet. Skönlitteraturen finns till för att berätta om människans olika världar och
hur de kan utöva inflytande i våra liv. Med hjälp av skönlitterära texter får forskaren möta andra
världar som kan vara ”verkligare än det synbara.” 257 Med andra ord ger de oss möjligheten att få
inblick i annorlunda meningar med livet och vardandets villkor genom att de låter oss, inte bara
förstå andra människor i allmänhet, utan genom att de ger oss möjlighet att se ut ur dem. För att
anknyta till ovanstående Camus-citat om det unika i varje människas värld, hjälper texterna mig,
i den mån det är möjligt, att ställa in mitt seende på ett mänskligt plan. Svårigheten ligger i att
samtidigt som forskaren i sin tolkning förser texten med sina språkliga särmärken skall det inte
ske så att inget annat än forskarens egen mening förs in. Textens relation till verkligheten är den
att textens värld samtidigt är både en skapad fiktion och en form av återskapad verklighet. 258 I
och med det ökar möjligheten att förstå något inifrån sig självt i betydelsen av innebörder och
mening, 259 även om möjligheten att forskaren med sitt förstånd skall kunna uppnå den andres
annorlunda erfarenhet alltid är rätt begränsad.
Nussbaum 260 talar varmt för användandet av skönlitterära texter när det gäller att i djupare
mening öppna upp något av komplexiteten i människans liv. Under förutsättning att vi möter den
litterära texten med öppenhet och förutsättningslöst kommer den nära läsaren i annan mening än
vad till exempel filosofiska och liknande texter kan göra. Inför dem är vår inställning som läsare i
regel betydligt mera värderande och analyserande. Genom litterära texter kommer vi i kontakt
med dimensioner av det mänskliga livet som vi i våra egna och begränsade ”vardagstexter” inte
sannolikt skulle få syn på och som därmed kan hjälpa oss in på ett djupare seende. Nussbaum
menar att skönlitteraturen ger både grundligare och samtidigt mera nyanserade upplevelser än
vad det egna vardagslivet klarar av att ge. Detta sker genom att den lotsar oss in i förhållanden
och omständigheter som är både lika och olika den egna vardagssfären. Med det förstår jag att
det som är likt ger läsaren en möjlighet att känna igen sig och identifiera sig, då den egna
förförståelsen aktiveras. Men om texten enbart ger ett igenkännande återberättar den och
bekräftar endast det jag faktiskt redan ”vet”. Det som är olikt prövar, under förutsättning att jag
257 Wikström 2003, s. 119.
258 Palm 2002, jfr Wikström 2003.
259 Helenius 1990, Gadamer 1999. Jfr Ramírez (1995a) som säger att t.ex. Bibeln eller Koranen, trots att de
representerar heliga skrifter, inte beskriver det heliga i sig. Istället försöker de underlätta läsarens förståelse av det
heligas innebörd genom att illustrera det.
260 Nussbaum 1990, 2000.