DEL I På tröskeln in… - Doria

23
Patienters erfarenheter av sitt personliga utrymme (personal space) och hur det bevarades har
undersökts av Rosqvist 87 i en studie av kvalitativ-kvantitativ karaktär. Syftet med
undersökningen var att beskriva patienters erfarenheter av avskildhet och ostördhet (privacy) i
relation till det personliga utrymmet på en inre medicinsk vårdavdelning. Man undersökte bland
annat relevansen av det personliga utrymmet som sådant och patienters strategier för att försöka
skydda det. Målsättningen var att utveckla dels vårdvetenskaplig kunskap om det personliga
utrymmets betydelse för patienten och hur det kunde bevaras under en sjukhusvistelse, dels
artikulera faktorer och begrepp om det personliga utrymmet. Hellzén och Asplund 88 har berört
rumsfrågan ur vårdarnas perspektiv i särskilt påfrestande vårdsituationer. Ett strikt strukturerat
arbetsschema möjliggör en distans till patienterna och ger på det sättet ett slags emotionellt
skyddsrum för vårdare.
Forskning med existentiella beröringspunkter
Med kroppen som utgångspunkt har rummet setts i relation till tiden. Tid och rum är enligt Asp 89
ömsesidigt sammanhängande med möjligheterna till vila. Båda kategorierna ses därmed utgöra
ständigt rörliga horisonter som drar upp gränser för människans handlingsutrymme. Enligt
Nilsson 90 är rummet medkonstituerande för människans existens. Den existentiella hemlöshetens
inre och yttre rum återspeglar enligt forskaren både symboliskt och konkret saknaden efter en bra
gemenskap. Nilsson gör en nära koppling mellan människan och rummet och konstaterar att
eftersom människan är helig torde rummet på samma sätt vara det. Corin 91 har fokuserat det som
ser ut att vara särskilt meningsfullt för patienten när hon eller han håller på att återhämta sig efter
en psykos. Till skillnad från vad traditionen i regel uppfattar, handlar det långt ifrån om en ren
social återanpassning. Ur patientens synpunkt finns det nämligen inte någon återkomst till det
gamla. Vissa centrala och med varandra sammanflätade element var viktigare: att få ord för att
beskriva sina exceptionella upplevelser och få dem bekräftade, få tillbaka kontrollen över livet,
87 Rosqvist 2003.
88 Hellzén & Asplund 2000.
89 Asp 2002.
90 Nilsson 2004.
91 Corin 2002.