DEL I På tröskeln in… - Doria

194
Allmänningen, symboliskt en öppen glänta i skogen på vilken ljuset faller, är en sinnebild för
denna frihetens och vilans säte. Den lumen naturale och claritas, genom vilken den enskilda
människans vara är belyst men inte blottat, är på allmänningen naturlig i kraft av sig själv. Den är
alltså varken pålagd eller kontrollerad. 464 Allmänningens mellanmänskliga möjlighet ligger
vidare i dess öppenhet och vila. Det är en rörelse med hänsyn till ett meningsfullt
genomskådande, och som framkom i begreppsanalysen i säväl ”tvångslöshetens, obundenhetens
och tillåtelsens” som i ”befrielsens” tecken. Men eftersom det meningsfulla genomskådandet har
sin negation som potentialitet kan det innebära att allmänningens frihet förverkligas som sin
motpol. Då kan den ses som frihet bara för en del, eftersom den mot andra kan visa sig som
ärgångenhet’, ’egenmäktighet’, ’självsvåldighet’ och ’oförskämdhet’. 465
’n
Slutsatser om rummet som allmänningen
Sålunda kan allmänningens väsen sammanfattas som att det är förutsättningslöst, kravlöst och
alltid i första hand meningsfullt även om det också potentiellt innefattar meningslös rumslighet.
Allmänningen
mottar villkorslöst människan i hennes själsnöd, vilket innebär att den har
inbjudan och ett vara för den andre som införlivade kvaliteter. I dess ideala form innesluter den
alla potentiella gestaltningar av människans själsliga lidandekamp utan att stänga något
mänskligt utanför. Väsensenligt för allmänningen är att den inte ägs av någon utan existerar
endast i kraft av ömsesidigheten. Den är alltigenom jämlik och kännetecknas av friheten till det
som är allmängiltigt och som bejakar människans enskilda rumslighet i sitt naturliga tillstånd.
Med tanke på rumslighetens grundläggande rörelsekaraktär i motsatsernas kamp, har
allmänningen potentialitet även till meningslöshet. Skälet till det förstås vara att hälsans rörelse
består av motsatta krafter hos människan i både jämvikt och ojämvikt. I ljuset av de kontextuella
resultaten är det nämligen inte genom eliminering av motsatserna utan genom att de får möjlighet
att gå upp i en enhet som rumsligheten blir något meningsfullt, lidandet lindras och vardandet i
464
Jfr med begreppets
etymologiska grund enligt vilken ’space’ är: ”area of expanse which is free, available or
unoccupied”
liksom “the freedom and scope to live, think, and develop in a way that suits one” (The New Oxford
Dictionary
of English 1998).
465
Jfr ’frihet’ i figur 5/Semantiskt fält över ’utrymme’, s. 91.