DEL I På tröskeln in… - Doria

46
språkets ”språklighet” såsom grammatik, struktur eller betydelselära som är intressant. Bakom
det anträffas en långt vidare tanke om att språket faktiskt bygger och formar vår erfarenhet om
världen, vilket gör att det är svårt om inte omöjligt att skilja på språket och världen eller rummet
från varandra. Språket, som på så sätt anses ge fäste för människans vara i världen är sålunda inte
instrumentellt 155 utan snarare metaforiskt. Orden bär alltid längre än vad först ser ut att vara fallet
eller vad vi uppfattar till att börja med. På det sättet kan språket ses öppna upp nya betydelser och
nya stycken av vår värld och därigenom också vara rumsskapande. Annorlunda uttryckt, när
språket nämner rummet, blir rummet till. Emellertid går det inte helt att skilja existensfilosofiska
antaganden från metodologiska tankegångar. Som påpekas av Ödman, 156 är det egentligen ganska
poänglöst att försöka hålla isär existensfilosofi från texttolkning därför att:
Det existentiella har hela tiden en tendens att blanda sig i bilden, helt enkelt för att
det inte kan skiljas från problem som har med mänskligt liv att göra. Och på
motsvarande sätt måste vi gå till det yttre sammanhanget för att förstå den
existentiella innebörden hos det vi tolkar.
Även om Gadamers hermeneutik inte primärt syftar till ren texttolkning utan snarare till en
reflektion över den, är det ändå texter som tolkningen konkret utgår ifrån. Det problematiska är
att texters budskap många gånger är inbäddat i flertydighet. För den hermeneutiskt inriktade
forskaren innebär det att språket är som ett motspänstigt väsen som det finns skäl att misstro,
men som forskaren ändå försöker tränga in i för att nå det egentliga hos det undersökta.
Texter och metaforer i kunskapsprocessen
Begreppet text hör ihop med språket men vad går det ut på här? 157 I sökande efter ny kunskap
lånar språket ut sig till forskaren för en utläggning av innebörder som gömmer sig i handlingar
och livsyttringar. Symboliskt sett betraktas texter som arkeologiska lämningar som uppbär spår
155
Alltså ett motsatt synsätt till att språket bara skulle vara ett yttre instrument för tänkande och kommunikation.
156
Ödman 1994, s. 87.
157
Etymologin är till viss hjälp: ordet kommer av latinets texo och betyder sammanfoga, sammanfläta, väva. I
substantivform förekommer texus i betydelsen av vävnad, sammanfogning, sammanfattning, skriftalster (Landgren
2002, s. 2, jfr Lindström & Lindholm 2003). Under senaste decennier har begreppet utvidgats. För att ursprungligen
enbart har rymt denna bokstavliga betydelse, har ’text’ utvecklats till att idag användas för att t.ex. tala om en
människa som en text, livet som en text etc. (Patel & Davidsson 1994). Jag använder begreppet i samma vida
betydelse.