DEL I På tröskeln in… - Doria

55
rummets innebörd att fastställas utifrån rummet som helhet på samma sätt som rummets helhet
kommer att fastställas utifrån dess delar.
Som konstaterats, går förståelse ut på en språklig tolkning. Någon absolut sanning finns inte
eftersom språket som ett begreppssystem är utsatt för föränderlighet och influens utifrån. Endast
det som forskaren förmår att se som annorlunda hos den andre (det undersökta), kan i verklig
mening föra fram ny förståelse. Gadamerianskt, och något tillspetsat, kan det uttryckas som att så
mycket utrymme för det annorlunda, så mycket förståelse. Det personligt unika skall, som
strävan är, kunna rubba forskarens förförståelse genom att få komma till tals i dialog i sin
annorlundahet. 194 Detta har jag sett som helt grundläggande för meningsskapandet, inte bara som
ett engångsbeslut utan som en såväl första som sista princip i läsakten. I ett meningsskapande
som sker i enlighet med dessa principer betraktas inga mönster som fixerade utan som alltid
principiellt provisoriska. Genom en kunskapsprocess som är baserad på hängivenhet och önskan
att uppnå en horisontsammansmältning förändras oundvikligen också forskaren. Därigenom
tjänar hermeneutiken både som ett intellektuellt redskap och ett metodologiskt närmelsesätt.
Paradigmatiska utgångspunkter
Det finns inga ”neutrala” data – de är infångade med den ena
eller andra hypotesens nät, märkta av det ena eller andra intressets
redskap.
Lars Gyllensten 1968, s. 116.
Vilka element utgör det vårdvetenskapliga perspektivet för faktafigureringen och siktet i
kunskapssökandet? En vetenskaplig referensram i denna forskningsprocess kan illustreras i form
av en ”spegel” som återger verkligheten och det undersökta men inte hur som helst, utan utifrån
ett särskilt perspektiv. Vårdvetenskapen som en humanvetenskap strävar efter det sanningslika,
inte efter sanningen som sådan. 195 Sanningen ses som relativ i den meningen att den
194
Detta medför en, till att börja med, låg tolkningsgrad (analys), genom vilket jag i kombination med rikliga
informantcitat vill hedra mina informanter.
195
Eriksson & Nordman & Myllymäki 1999.