DEL I På tröskeln in… - Doria

ABSTRAKT
Erna Lassenius Rummet i vårdandets värld
Handledare Prof, HvD Unni Å. Lindström,
Docent, HvD Lisbet Lindholm
Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi
I fokus för denna grundforskning står rummet som ett immateriellt fenomen i vårdandets värld.
Kännetecknande för det själsliga lidandet är många gånger människans svårigheter i förhållande
till sin rumsliga existens. Att vårdandet skall lindra patientens lidande genom skapandet av det
goda rummet är därför centralt, inte minst i vårdetisk mening. Forskningsuppgiften är att teoretiskt
och empiriskt utveckla kunskap om rummets substans och ontologi i vårdandets värld i ljuset av
människans själsliga hälsa och lidande. Forskningsresultaten sammanställs i form av en
teorimodell om rummet. Forskningen förverkligas i enlighet med en hermeneutisk
kunskapstradition. Forskningsdesignen i delstudierna består av en deduktiv, induktiv och abduktiv
forskningsstrategi.
Inledningsvis ställs frågan dekontextuellt om rummets innebörd och väsen. Första steget i
forskningsprocessen (studie I) är att genom en begreppsanalys göra en bestämning av begreppet
’rum’. Utgående från ett urval av skönlitterära texter (studie II) analyseras karakteristiska
kännetecken i syfte att röja rummets väsens- och meningssammanhang. Ett övergripande mönster
av rumslighet framträder bestående av det rörliga-orörliga rummet. Därtill framkommer fem
metaforiskt illustrerade exponenter: det dubbla rummet, anhalten, asylen, muren och platsen. I
syntetiseringen framträder två motsatta riktningar i det själsliga lidandets rörelse som uttryck för
det rumsliga: dels det idealt goda rummet som allmänningen, dels det onda rummet som isvärlden.
Dessa ses bilda rummets mellanmänskliga dimensioner. Andehemmet med grund i platsen gestaltar
rummet i inommänsklig mening.
I den kontextuella delen (studie III) undersöks hur rummet gestaltar sig från patientens synvinkel i
psykiatrisk vårdkontext. Mellan två-fyra djupintervjuer genomfördes med sex informanter. På den
kontextuella och den existentiella tolkningsnivån nyanseras de rumsliga dimensionerna och
innehållet i tankemönstret fördjupas. Rumsgestaltningens utmärkande karaktär synliggörs
ontologiskt genom den meningsfullhet och meningslöshet som potentiellt impliceras av
människans själsliga hälsa och rumsliga vara. Denna motsägelsefullhet utgör ett väsensdrag som är
oskiljaktigt från rumsgestaltningen. Det väsentliga, förståelsemässigt sett, är hur motsatserna
förutsätter varandra och förslaget är att den meningsfulla rumsligheten inte kan bli till utan den
meningslösa, utan båda implicerar varandra. Tack vare rörelsen mellan det meningsfulla och
meningslösa framträder en djupare enhet av människans rumsliga vara än vad som sannolikt är
möjligt utan hänsyn till dem båda. Trialektiken som utgör stommen i teorimodellen, är grundad på
hälsans rörelse, inte bara som frihet i mellanmänsklig och inommänsklig riktning, utan också som
själslig vila och skydd i tidsrummet.
Förhoppningen är att denna grundforskning kan fungera som en dörröppnare till en del av
vårdandets värld som i det närmaste varit obeträdd. Detta för att nya dimensioner av den kan
artikuleras och komma att berika, inte bara vårdvetenskapen och vårdandets värld, utan i varje
kontext där utvecklandet av vårdande kulturer är en målsättning.
Sökord: rummet, rumslighet, hermeneutik, begreppsanalys, skönlitterära texter, psykiatrisk
vårdkontext, vårdvetenskap.